Financial Times har en intressant kartläggning av det fransk statsägda energibiolaget EDF. Olkiluoto är inte deras enda misslyckade bygge. Hinkley Point C och Flamanville 3 är redan långt över budget och tas i drift mycket senare än plan.
Författare: Roger
Bortblåst SMR!
En av de mest högprofilerade SMR-projekten – Nuscales Carbon Free Power Project i Utah, USA – har nu havererat. Trots mångmiljarder i statliga subventioner blev kalkylerade kostnader för el så höga att påtänkta kunder drog sig ur projektet.
Kursen på Nuscales aktie har rasat från nästan 15 USD i augusti 2022 till dagens (2023-12-29) notering på 3 ,3 USD. Två juridiska firmor har nu lämnat in stämningsansökningar med motiveringen att Nuscales ledning har misslett och/eller undanhållit information till investerarna.
Talespersonen UAMPS – tilltänkta kraftproducenterna – har ny skiftat fokus från SMR till vind och sol.
Aktiekursinformation:
Stämningsansökningar:
Nuscales framtidsplaner
Kärnkraft – mer tid och mer pengar
Förväntningarna från 1960-talet om billig el från kärnkraft har kommit på skam trots enorma subventioner till kärnkraftverk. Några få kärnkraftverk byggs i länder med hög transparens och reglering som ger trovärdiga värden på investering och tidplan.
| Kärnkraftverk | I drift | Plan till drift | Miljarder SEK | Miljoner SEK per MW | Relativt budget | Läs mera |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Olkiluoto 3 | 2022 | 22 | 125 | 78 | 243 |  |
| Vogtle 3,4 | 2024 | 18 | 357 | 160 | 243 % | |
| Hanhikivi 1 | Projektet avslutat | efter 15 år | och 8 miljarder | - | - | |
| Flamanville 3 | 2024 | 19 | 150 | 91 | 400 % | |
| V.C. Summer | Projektet avslutat | efter 12 år | och 94 miljarder | - | | |
| Hinkley Point C | 2027 | 23 | 613 | 191 | 224 % | |
| Taishan | 2019 | 11 | 139 | 42 | 163% |
Senaste kontrollerad 2024-01-30
Notera att investeringen ibland inte innehåller kostnad för räntor under byggtiden. Även eventuella och redan beslutade skadestånd exkluderas från investeringen. Slutsatsen är att investeringen i tabellen sannolikt är lägre än verkligt belopp.
Elbilen går på kol och monopol
Euforin över elbilen har nu fått proportioner som påminner om andra dyrköpta misstag. Kärnkraft skulle på 1950-talet bli så billigt att det inte var lönt att varken ha strömbrytare eller fakturering; kostnaden kunde tas via skattsedeln. Både kol och gas har haft korta glansdagar efter det och etanol var lösningen på alla miljöproblem från bilparken. Att Vattenfall gick på pumpen med koldioxidlagring kom inte som en överraskning för många av oss men den helt orimlig idén kommer säkert att kosta många miljarder till för att skapa en falsk bild av att fossila bränslen har en framtid.
Visst kan elbilen få en roll i framtidens fordonspark men var finns en sund skepsis som granskar helheten?
Det finns en uppsjö av utredningar som slår fast att elbilen är bra för miljön. Men grundläggande antaganden avgör resultatet. Så länge som tillförsel av all el inte kommer från sol och vind är det mest rättvist att anta att el kommer från förbränning av kol, olja och fossilgas eller minst lika dåligt: uran. När vi har ett helt förnybart system för elproduktion är det ändå miljökonsekvenserna av gruvbrytning och metallförädling som orsakar stora skador på miljön. Det finns givetvis ingen bil som är bra för miljön.
Kol på marginalen!
Ny elförbrukning möts med förbränning av tre kilowattimmar kol för att producera en kilowattimme elektricitet. Det är det förhållandet som sätter priset på stor del av vår elförbrukning. Exempel på ny elförbrukning är elbilen och andra elfordon. Men ny förnybar elproduktion ska ersätta fossileldade kraftverk, inte sugas upp av nya prylar och fordon hur gärna än kraftproducenterna önskar det.
REE är ett monopol
Elbilen kräver redan idag stora mängder sällsynta jordartsmetaller (REE-Rare Earth Elements). Hela 95 % av dessa metaller utvinns under extremt miljöförstörande förhållanden i Baotou i Inre Mongoliet.
Men det är inte bara miljökonsekvenserna av kolförbränning och metallutvinning om talar för en mer balanserad syn på elfordon. Missbruk av dominerande ställning är andra faror. En fara ligger i att Kina har i det närmaste ett monopol på produktion av sällsynta jordartsmetaller. Deng Xiaoping, strategen bakom marknadsreformerna i Kina, förutspådde att deras sällsynta mineraler skulle bli lika viktiga som oljan för Mellanöstern.
Elnätet är ett monopol
En annan fara kommer av att laddning av elbilar kräver en gigantisk utbyggnad av elnätet. Idag tar snabbladdning mellan 15 och 30 minuter förutsatt att du har 125 Amperes säkring – knappast något för hemmabruk. Men visst kommer elbilsägaren att säkra upp och därmed får nätmonopolet en ännu större och säkrare intäktsbas. Inte undra på att nätägarna vädrar morgonluft men notan för utbyggnaden kommer sen och betalas av konsumenter och företag.
Kraftproduktion är ett oligopol
Den fjärde faran är vi binder upp oss ännu mera till kraftproducenterna som i praktiken har en monopolställning som garanterar stora och säkra vinster på bekostnad av konsumenter och företag. När de väl får makten också över energi till vår heliga bil är vi blåsta igen.
Felallokering av stöd
Ytterligare en förbisedd analys är hur nybilspremier och andra subventioner till privatpersoner och företag på minskar utrymmet för stöd till kollektiva lösningar som minskar bilåkandet. Det finns inga bilar som är bra för miljön eftersom alla medför förbrukning av ändliga resurser med förödande konsekvenser för kommande generationer. Elfordon är inget undantag; de förstör också miljön och stärker redan på tok för starka monopol – teknikfrossa är ingen bra medicin för ett hållbart energisystem.
Slutförvaring av koldioxid
Fossilindustrin och ingenjörer marknadsför framgångsrikt tekniska lösningar för slutförvaring av koldioxid, CCS, CCUS, BECCS, DAC etc. USA verkar ha slukat den ostbiten. I Bidens Inflation Reduction Act (IRA) går miljarder dollars i subventioner till den typen av projekt. Även svenska politiker, myndigheter och miljöorganisationer verkar förförda av tekniken.
Men för ett framtida förnybart energisystem är CCS en farlig fälla
.
Att plocka upp ett ton kol ur marken, transportera, elda, utvinna har orsakat stora skador på miljön. Nu vill politiker, matade av skickliga marknadsförare, komprimera, transportera och trycka tillbaka tre ton koldioxid. Det är en logisk kullerbytta i bästa fall. Ännu värre om det är en medveten brist på respekt för både framtida generationer och planeten. Om vi dessutom väger in risken att koldioxiden inte blir kvar där nere kan vi hamna i en situation som är än värre än den vi har idag.
Slutförvaring av koldioxid är i grunden ett uråldrigt och misslyckat sätt – gräv ner sk-ten – att hantera problem. Bristen på logik borde vara tillräckligt för att ens tänka tanken. Men för att ytterligare visa storleken på problemet är det intressant att se hur stort problemet är, se figuren nedan.
Några floppar 
Carbon capture has a long history. Of failure är ytterligare en analys daterad 2022 -09-01 som visar på återvändsgränden CCS. Det är bara fossilindustrin som tjänar på att hålla sagan vid liv.
Shocking failure är The Guardians rubrik 2021-07-19 för Chevrons misslyckande att etablera världens största anläggning för infångning och slutförvaring av koldioxid.
Vattenfalls försök med CCS i Schwarzenpumpe misslyckades redan för 10 år sedan. Projektet i det koleldade kraftverket var betydligt mindre än Chevrons men The Guardians rubrik skull ha stämt ändå.
Fler floppar hittar du i artikeln The carbon capture crux: Lessons learned i en aktuell och omfattande analys välkvalificerade analytiker och forskare.
Ett bättre alternativ 
För klimatet och för miljöns skull samt hushållning med skattemedel (kanske även monopolavgifter) är det hög tid att begrava CCS-illusionen.1 ton kol upp i fossilgas, olja och sten- och brunkol och 3 ton koldioxid ned i marken är helt enkelt riktigt ohållbart.
Alla miljarder som nu satsas på slutförvaring av koldioxid ska gå till att minska produktionen av klimatskadliga gaser och energieffektivisering.
Lästips apropå miljöministerns CCS-uttalande idag, 2023-06-16
Don’t be Fossil Fools
Over 100 US and EU decision-makers demand to #KickBigPollutersOut of #COP28.
We need to phase out of fossil fuels if we want real #ClimateAction. Not let an oil executive lead a global climate summit.
Don’t be #FossilFools. https://greens.eu/transatlantic-alliance-climate
Uppmaningen kommer från Mikael Bloss och Pär Holmgren, Greens/EFA Members of the European Parliament. Kopiera och sprid till vänner och bekanta!
Utrikespolitiska institutet konstaterar dessutom att :
Kungahusen i Förenade arabemiraten har monopol på makten och kan inte ifrågasättas. På federal nivå – mellan emiraten – finns ett litet inslag av val, men allmän rösträtt eller regelrätta val har inte införts i de olika emiraten. Mötesfriheten är kringskuren och domstolsväsendet används till att kväsa regimkritik.
Utrikespolitiska institutet
Ytterligare en aspekt att motsätta sig att COP28 läggs i Förenade Arabemiraten är deras stora satsning på kärnkraft. De Koreabyggda Barakah-reaktorerna lyfts ofta fram av förespråkarna för kärnkraft med påstådd kort byggtid och låg investering. Det finns ingen objektiv värdering om detta är sant eftersom samhällsskicket inte tillåter insyn. Men säg att det skulle vara sant så saknar reaktorerna dubble skalskydd och system för minimering av skador av härdsmälta – två viktiga och mycket kostsamma system. Arevas VD, Anne Lauvergeon, var mycket kritisk till den bristande säkerheten i Barakah-rektorerna, som att köra bil ” ..without airbags and seatbelts”.
Är SMR Grön atomkraft?
Nej! Men det är sorglustigt att alla ”nya” atomkraftverk i skickligt gjorda prospekt omges av grönska. Nuscale är ett bland många exempel. Men den anläggningen borde presenteras med minst två bilder i ansökan om tillstånd.
Och var finns elledningar och kyltorn/-sänka i illustrationerna som Ny Teknik och många andra matar oss med.
Det är ändå intressanta att många remissinstanser pekar på riskerna med ”små” reaktorer. (Den som ser ut att byggas först av alla kan försörja 400 000 kanadensiska hushåll med el. Dubbelt så mycket energi måste kylas bort.)
SMR – ur hästens mun
Asea Atom marknadsförde under 1970-talet en en ”liten” kärnkraftsreaktor som kallades Secure. Dåvarande VD för Umeå Energi ville placera den reaktorn inne i berget nära Regionsjukhuset för att även ta vara på värmen i kylvattnet för leverans av fjärrvärme. Secure sas ha samma egenskaper som dagens SMR, t.ex. passiv kylning och byggd på fabrik. Secure stannade dock på ritbordet, där nu dagens SMR finns, och blev aldrig byggd.
Just investeringen för SMR verkar vara en väl dold uppgift. Kanada verkar bli först med en kommersiell SMR. Ontario Power Generation planerar att bygga en BWRX-300 i Darlington. Canada Infrastructure Bank har lovat finansiera projektet med CAD970 miljoner, som motsvarar 7 500 miljoner SEK. Om det är hela investeringen så blir det cirka 25 000 SEK/kWe som var den ursprungliga budgeten för Olikuolto 3 som dock verkar sluta på minst 75 000 SEK/kWe.
En utförlig, välformulerad analys av forskare hittar du här: Can small modular reactors help mitigate climate change? – Bulletin of the Atomic Scientists (thebulletin.org)
Syftet med påbörjad sammanställning är att all information hämtas direkt från tillverkare, kärnkraftbranschens organisationer och media samt myndigheter som beviljar subventioner.
| Projekt | Kylning | Effekt, MWe | Subvention, miljoner kr | Demo | I drift | Serie-produktion | Info-datum |
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| NuScale | Vatten | 60 | 10 000 | ||||
| Nuscale/VOYGR/UAMPS | Vatten | 720 | 12 000 | 2029 | 2030 | ||
| Alfred | Bly | 100 | ? | ||||
| Sealer -E | Bly | - 2,5 | 99 | 2026 | - | ||
| Sealer D/55 | Bly | 35/55 | ? | 2030 | 2032 | ||
| Alfred Athena | Bly | -2,2 | 200 | ||||
| Nuscale VOYGR Polen | Vatten | 308/462/924 | 2029 | ||||
| OPG BWRX-300 Darlington | Lättvatten | 300 | 2029 | 2022-12-08 |
Prisbildningen fungerar
Krig i Europa, liberaliserad elmarknad, medlemskap i EU och trasiga ”planerbara” kraftverk och sist men inte minst Klimatkrisen– visst fungerar prisbildningen!
Elmarknaden omreglerades 1996 och i mer än ett kvarts sekel har den reformen gett konsumenter och företag elpriser som är en del av tillväxten på drygt 80% totalt och drygt 50 % per capita .
I dagens debatt påstås att det höga elpriset indikerar att elmarknaden inte fungerar. Media och politiker eldar på den uppfattningen trots att det höga elpriset i själva verket indikerar att prisbildningen fungerar. Brasan ger många klick på rubriker och en osund grogrund för verklighetsfrånvända protektionistisk och populistiska förslag.
Marginalkostnadsprissättning
Elpriset bildas efter reformen 1996 som skärningspunkten mellan utbud och efterfrågan. Principen för hur det nordiska systempriset på el bildas ser ut så här:
Alla säljare får det marknadspris som blir i krysset mellan utbud och efterfrågan. Det nordiska kraftsystemet karaktäriseras av vindkraft och vattenkraft med mycket låga marginalkostnader. Först när efterfrågan blir riktigt hög startas dyra kraftverk. Oavsett kostnaden för produktionen får alla samma pris. Det betyder t.ex. att ägare till vind- och vattenkraftverk ofta får intäkter som ligger långt över marginalkostnaden. Senaste månaderna har varit en guldgruva för ägare till vattenkraftverk. Men även ägare till vindkraftverk har fått bra överskott när det har blåst bra. Dock är det ofta vindförhållanden som styr priset – lite vind ger högt pris och vice versa.
Energieffektivisering
IEA skriver ”…att fokusera på energieffektivitetsåtgärder är det entydiga första och bästa svaret för att samtidigt uppfylla överkomliga mål, försörjningstrygghet och klimatmål.”
Något att tänka för alla som är fast i ett gammalt tänkande att nya och ibland inte ens konstruerade kärnkraftverk löser problem.
Här hittar du hela rapporten Energy Efficiency 2022