Författare: Roger

Rekordlågt juni-elpris 2020

Medelpriset under juni de senaste fem åren har inte varit lägre än i år, Figur 1.

Maxpriset under perioden är ungefär samma för alla prisområden utom för Sydsverige. Elpriset där blev cirka 5 % högre än för övriga prisområden

Årspriser 2016–2019

Helårspriser relativt prisområde 1 (SE1 Luleå) redovisas i Figur 2.

Figur 2 Elpris per år, skillnad relativt SE1-Luleå, källa Nord pool

Maxpriset för Sydsverige är nästan 5 % högre än för prisområde 1. Motsvarande värde för Mälardalen är under 1 %.

Medelpriset för Mälardalen och Sydsverige är 1 % respektive 2 % högre än för norra Sverige.

Kommentar: Lågt juni-pris och små regionala skillnader för årspriser

  • Elpriset i Sydsverige fördubblades nästan mellan 24:e och 25:e juni. Ökningen triggade en medial uppmärksamhet som olika intressenter utnyttjade för sina käpphästar. Nätägarna pekade på Svenska Kraftnäts oförmåga kring sydvästlänken. Svenska Kraftnät skyllde på mindre vindkraft än normalt och kärnkraftsproducentens affärsmässighet – elpriset blev för lågt.
  • Kärnkraftskramarna var förstås inte sena att påstå att dagspriset 25:e juni i Sydsverige illustrerade vikten av mera kärnkraft – ”Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten” som är titeln på Åsa Mobergs bok – Läs den!

Elbilen går på kol och monopol

Euforin över elbilen har nu fått proportioner som påminner om andra dyrköpta misstag. Kärnkraft skulle på 1950-talet bli så billigt att det inte var lönt att varken ha strömbrytare eller fakturering; kostnaden kunde tas via skattsedeln. Både kol och gas har haft korta glansdagar efter det och etanol var lösningen på alla miljöproblem från bilparken. Att Vattenfall gick på pumpen med koldioxidlagring kom inte som en överraskning för många av oss men den helt orimlig idén kommer säkert att kosta många miljarder till för att skapa en falsk bild av att fossila bränslen har en framtid.

Visst kan elbilen få en roll i framtidens fordonspark men var finns en sund skepsis som granskar helheten?

Kol på marginalen!

Ny elförbrukning möts med förbränning av tre kilowattimmar kol för att producera en kilowattimme elektricitet. Det är det förhållandet som sätter priset på stor del av vår elförbrukning. Exempel på ny elförbrukning är elbilen och andra elfordon. Men ny förnybar elproduktion ska ersätta fossileldade kraftverk, inte sugas upp av nya prylar och fordon hur gärna än kraftproducenterna önskar det.

REE är ett monopol

Elbilen kräver redan idag stora mängder sällsynta jordartsmetaller (REE-Rare Earth Elements). Hela 95 % av dessa metaller utvinns under extremt miljöförstörande förhållanden i Baotou i Inre Mongoliet.

Men det är inte bara miljökonsekvenserna av kolförbränning och metallutvinning om talar för en mer balanserad syn på elfordon. Missbruk av dominerande ställning är andra faror. En fara ligger i att Kina har i det närmaste ett monopol på produktion av sällsynta jordartsmetaller. Deng Xiaoping, strategen bakom marknadsreformerna i Kina, förutspådde att deras sällsynta mineraler skulle bli lika viktiga som oljan för Mellanöstern.

Elnätet är ett monopol

En annan fara kommer av att laddning av elbilar kräver en gigantisk utbyggnad av elnätet. Idag tar snabbladdning mellan 15 och 30 minuter förutsatt att du har 125 Amperes säkring – knappast något för hemmabruk. Men visst kommer elbilsägaren att säkra upp och därmed får nätmonopolet en ännu större och säkrare intäktsbas. Inte undra på att nätägarna vädrar morgonluft men notan för utbyggnaden kommer sen och betalas av konsumenter och företag.

Kraftproduktion är ett oligopol

Den fjärde faran är vi binder upp oss ännu mera till kraftproducenterna som i praktiken har en monopolställning som garanterar stora och säkra vinster på bekostnad av konsumenter och företag. När de väl får makten också över energi till vår heliga bil är vi blåsta igen.

Felallokering av stöd

Ytterligare en förbisedd analys är hur nybilspremier och andra subventioner till privatpersoner och företag på minskar utrymmet för stöd till kollektiva lösningar som minskar bilåkandet. Det finns inga bilar som är bra för miljön eftersom alla medför förbrukning av ändliga resurser med förödande konsekvenser för kommande generationer. Elfordon är inget undantag; de förstör också miljön och stärker redan på tok för starka monopol – teknikfrossa är ingen bra medicin för ett hållbart energisystem.

Senast redigerad 2020-03-07. Ursprungligt inlägg publicerades i Ny Teknik 2018-02-22 och fick 122 kommentarer, ”Elbilen går på kol och monopol”

Vätgas – den nya vattenkraften från Norrland

Brist på överföringskapacitet för el från vindkraft i norr är en bromskloss för Sveriges energiomställning. Svenska Kraftnät har ett max-scenario som skulle kunna överföra ytterligare 12 miljarder kWh från ny vindkraft i norr. Men för miljötillstånd och finansiering av kraftverken krävs garanterad tillgång till elnät. Samtidigt kan inte Svenska Kraftnät bygga ut stamnätet utan att tillstånd och finansiering av kraftverken är genomförbara med rimlig säkerhet – ett klassiskt moment 22. Även om bilden klarnar från år till år är det osannolikt att maximal förstärkningen blir klar inom ramen för Svenska Kraftnäts perspektivplan 2025[1].

Redan idag finns planer på ny vindkraft i norr som skulle kunna producera 45 miljarder kWh innan 2020[2] som är EU:s mål-år för 20 % förnybar energi. Brist på överföringskapacitet betyder därför att mer än 30 miljarder kWh el från förnybar energi kommer att frysa inne; ett avsevärt bortfall även med EU-mått mätt[3].

Vätgas som en ny parallell infrastruktur kan ta bort den bromsklossen för omställning till framtidens energisystem. Förutom bidraget till ett förnybart europeiskt energisystem kan vätgas också ge avsevärda regionala ekonomiska fördelar. Så här skulle det kunna fungera:

El från vindkraft används för elektrolys av vatten för produktion av vätgas. Vätgasen komprimeras och distribueras till Tyskland eller Danmark som redan idag har långt framskridna planer på användning av vätgas till bränsleceller i bilar och bussar samt för elproduktion.

Anläggningar för vätgas lokaliseras till orter efter Norrlandskusten som har hamn för tankbåtar, tillgång till järnväg och ligger nära större vindkrafts-parker, t.ex. Nordmaling. Eftersom 20 % till 30 % av energin blir värme i elektrolysen med dagens teknik kan den då användas i lokala närvärmenät eller för ny verksamhet, t.ex. växthus.

En regional infrastruktur för vätgas kommer att kraftigt stimulera utbyggnad av vindkraft utöver redan planerade projekt.  Även andra kraftproducenter i norr – vattenkraft, kraftvärme med biobränsle, biogaskombinat och andra framtida tekniker – kan då sälja el för vätgasframställning regionalt istället för att leverera in på stamnätet när priset där är lägre än vad vätgasproducenten erbjuder.

Vätgasproduktion i norr blir en regional energikick för sysselsättning med små miljökonsekvenser jämfört med historisk utbyggnad av vattenkraft och pågående gruvetablering eller andra elintensiva industrier.

Vätgas är den nya vattenkraften från norr – en bärare av förnybar energi från norra Sverige som i ett sekelperspektiv har en tillväxtpotential större än dagens vattenkraftproduktion.

Många lösningar på tekniska problem kring storskalig produktion, distribution och användning av vätgas återstår att hitta. Det finns också miljökonsekvenser som måste beskrivas, analyseras och hanteras.

Investeringarna för vätgas framstår för många som oövervinnliga med dagens perspektiv – säkert lika höga som var för handen när storskalig vattenkraftsutbyggnad startade i början av 1900-talet. Idag har vi facit av det vådliga äventyret med utbyggnad av vattenkraft i väg- och kraftledningslöst land – en framgångsfaktor av sällan skådat slag.

Umeå 2013-01-23

Roger Fredriksson, energianalytiker

Debattinlägget är en marginellt redigerad version av publicerat inlägg i Ny Teknik 2012-04-27

[1] Svenska Kraftnät,  Svenska Kraftnäts verksamhetsplan för 2012, 2011-11-12.

[2] För hela Sverige har Svenska Kraftnät förfrågningar om att ansluta vindkraftparker med en effekt på 45 000 MW, vilket motsvarar mer än en och en halv gånger dagens installerade effekt i all kärnkraft och all vattenkraft tillsammans. Med en utnyttjandetid på 2 500 timmar motsvarar detta över 110 miljarder kWh.

[3] Den totala elproduktionen från EU27 var 2009 knappt 600 miljarder kWh varav Sverige och Norge svarade för mer än en tredjedel.

Sweden Beyond Oil – The Efficient Use of Energy

Thomas B Johansson och Peter Steen skrev redan på 70-talet Sol Eller Uran där de visade att båda alternativen var möjliga ur teknisk och ekonomisk synvinkel. 1982 kom deras rapport- Energi – till vad och hur mycket? med Erik Bogren och Roger Fredriksson som medförfattare. Budskapet var att det gick att öka den materiella konsumtionen med hela 50 % till hälften av energianvändningen 1979.

Boken väckte både stort intresse och stor ilska, det senare bland industriförespråkare och energibolagen med Vattenfall, Sydkraft m.fl. kraftproducenter i täten.

Studien uppmärksammades också internationellt genom en artikel i Science som sedan ledde till att hela rapporten också översattes till japanska. Om du noterar villkoren nedan först så når du Science-artikeln här
————————-
”Readers may view, browse, and/or download material for temporary copying purposes only, provided these
uses are for noncommercial personal purposes. Except as provided by law, this material may not be further reproduced, distributed, transmitted, modified, adapted, performed, displayed, published, or sold in whole or in part, without prior written permission from the publisher.”