Prisbildningen fungerar

Krig i Europa, liberaliserad elmarknad, medlemskap i EU och trasiga ”planerbara” kraftverk och sist men inte minst Klimatkrisen– visst fungerar prisbildningen!

Elmarknaden omreglerades 1996 och i mer än ett kvarts sekel har den reformen gett konsumenter och företag elpriser som är en del av tillväxten på drygt 80% totalt och drygt 50 % per capita .

I dagens debatt påstås att det höga elpriset indikerar att elmarknaden inte fungerar. Media och politiker eldar på den uppfattningen trots att det höga elpriset i själva verket indikerar att prisbildningen fungerar. Brasan ger många klick på rubriker och en osund grogrund för verklighetsfrånvända protektionistisk och populistiska förslag.

Marginalkostnadsprissättning

Elpriset bildas efter reformen 1996 som skärningspunkten mellan utbud och efterfrågan. Principen för hur det nordiska systempriset på el bildas ser ut så här:

Alla säljare får det marknadspris som blir i krysset mellan utbud och efterfrågan. Det nordiska kraftsystemet karaktäriseras av vindkraft och vattenkraft med mycket låga marginalkostnader. Först när efterfrågan blir riktigt hög startas dyra kraftverk. Oavsett kostnaden för produktionen får alla samma pris. Det betyder t.ex. att ägare till vind- och vattenkraftverk ofta får intäkter som ligger långt över marginalkostnaden. Senaste månaderna har varit en guldgruva för ägare till vattenkraftverk. Men även ägare till vindkraftverk har fått bra överskott när det har blåst bra. Dock är det ofta vindförhållanden som styr priset – lite vind ger högt pris och vice versa.