Vi behöver en radikalt ny syn på vår energiframtid, vi behöver ett paradigm som sätter energianvändning i centrum. Texten skrevs 2006 men är ännu viktigare idag. Du hittar en kortversion i Ny Teknik 2006, Klimathot kräver nytt energiparadigm
Kampen mot klimat- och miljöstörningar kan vi inte vinna med en föråldrad uppsättning av tankar, begrepp och idéer om problemen och möjligheterna. Det är hög tid för ett paradigmskifte. Ut med tron på att flera kraftverk klarar framtidens utmaningar! In med all den tankekraft som kommer ur insikten av att energin kan användas oerhört mycket effektivare än den gamla tidens lösningar.
Bastun drar ingen energi, elvärme har 100 % verkningsgrad och värmepumparna ger fem gånger fler kilowattimmar än de som ”förbrukas”. Runt omkring oss kryllar det av exempel som skickar falska signalerar om att vi redan använder energi på ett förbluffande effektivt sätt. Det är därför inte särskilt konstigt att energibolagen avfärdar EU:s mål att effektivisera användningen som en utopi, speciellt eftersom det också hotar bolagens maktställning. Men även Marknaden, Politikerna, Myndigheterna, Forskarna och Utbildarna – kort sagt: Alla – accepterar en beskrivning av problem och lösningar som utgör vår tids största hinder för omställning till ett uthålligt energisystem; alla accepterar tillförselparadigmet.
Tillförselparadigmet har sina rötter i en av de viktigaste innovationerna någonsin –ångmaskinen. Omvandlingen av kemiskt bunden energi i ved och fossila bränslen till mekaniskt arbete och elektricitet blev nyckeln till både den industriella revolutionen och en nödvändig förutsättning för dagens informationssamhälle. Under två sekler var den helt överskuggande uppgiften att utvinna maximalt många kilowattimmar ur fossila bränslen och förnybara energireservoarer. Vi har inte reflekterat över om bakomliggande modeller och begrepp är relevanta för vårt sekels utmaningar. Därför har vi tagit till oss både verkningsgradsbegrepp och – långt mycket värre – tillförselparadigmets beskrivning av problem och möjligheter som då förstås leder fram till att vi måste bygga fler kraftverk eftersom potentialen för effektivisering är marginell.
En fördomsfri analys med stöd av fysikens naturlagar ger en helt annan bild. Den bilden är att ett industrialiserat samhälle av västerländskt snitt drar nytta av maximalt 5 % av energin som tillförs systemet i form av kol, olja, kärnkraft, biobränsle, vattenkraft och sol. Den låga effektiviteten är något vi ska tacka vår lyckliga stjärna för – för tänk om naturlagarna skulle ha berättat för oss att vi är nästan perfekta, det är bara lite finslipning kvar! Det skulle då betyda att all materiell tillväxt i både Nord och Syd måste ske genom ett ökat uttag av ändliga resurser; kol, olja, fossilgas och uran med oacceptabla miljökonsekvenser för fortsatt liv på en liten planet.
Naturlagarna ger oss en grundbult för en ny uppsättning av tankar, idéer, begrepp och beskrivning av problem och lösningar – ett användningsparadigm. Insikten om tekniska potentialen för utveckling kan vi använda för att göra oss av med tankestrukturer som har gjort mycket gott men som nu är uttjänta.
Skiftet av paradigm öppnar våra ögon för helt nya vägar till ett uthålligt energisystem. Ny kunskap kommer att genereras inom en lång rad olika områden och men förutsätter nya perspektiv på utbildning och forskning, teknisk utveckling, energieffektivisering, global ekonomisk tillväxt, energipolitik och maktbalans mellan kunder och tillförselbolag.1. Den viktigaste vinsten för utbildning och forskning med ett paradigmskifte är att energi blir attraktivt för ungdomar. Unga vill och kan förändra världen men vi har skrämt bort dem med vår självbelåtenhet – vi är effektiva, vi vet allt men visst kan ni ta er an det som kommer ur skorstenen. Det är självklart att unga söker sig till andra områden, områden där just deras insatser räknas och kan få en avgörande betydelse. Ingen nyfiken ung student vill lära sig bara det professorn redan vet. Användningsparadigmet erbjuder en intellektuell och stimulerande utmaning i klass med vad medicin, media, IT redan erbjuder.2. Vattenfalls satsning på ”koldioxidfria” kolkraftverk är kanske dagens mest uppseendeväckande exempel på hur en omodern uppsättning tankar och kompetens styr den tekniska utvecklingen. Ett annat exempel är satsningen på fusionskraft. När vi i stället sätter fokus på potentialen för teknisk utveckling av system och komponenter för användning av energi kommer ingen kraft-producent att våga plöja ner miljarder på lösningar som naturen ofrånkomligen kommer att avvisa mera eller mindre dramatiskt. ”Koldioxidfria” kolkraftverk har inte en chans att tävla – inte ens kortsiktigt ekonomiskt – mot radikalt klokare byggnadsteknik, industriella processer, belysning, hushållsapparater och bättre matchning av energiform för olika behov.3. EU har precis publicerat ett handlingsprogram som syftar till att effektivisera energianvändningen med 20 %, en ”grönbok”. I användningsparadigmet framstår målet som ytterst blygsamt; när nu energisystemet inte har en effektivitet högre än 5 % – kan vi då verkligen inte höja den till mera än 6 % ? För alla andra som värderar målet med gamla tankemönster avfärdas grönboken som en orealistisk teoretisk skrivbordprodukt.4. Inte ens på skrivbordet kan det gamla sättet att tänka ge rimliga lösningar på dilemmat med global ekonomisk tillväxt och en uthållig miljö. World Energy Outlook 2004 – det globala energietablissemangets paradskrift – konstaterar i sitt radikalaste scenario att den globala miljöbelastningen kommer att som bäst bli oförändrad om 25 år jämfört med dagens kraftigt överansträngda miljö. FN:s klimatpanel har visat att det krävs mycket kraftigt sänkt belastning, speciellt från i den redan industrialiserade världen. Scenariot framstår därför som en ofattbar cynism och brist på respekt för framtida generationer. Det minsta vi kan begära är att författarna erkänner att gamla tankemönster inte kan leverera goda lösningar på vår tids problem.5. Redan i mitten av 1970-talet blev energihushållning vid sidan om förnybar energitillförsel central i formuleringen av energipolitiken. Även idag är den en populär energipolitisk viljeinriktning – eller är det bara en klyscha för att undvika kritiska följdfrågor? Just effektiviseringens ”vid-sidan-om-skap” eller marginalisering är också den viktigaste förklaringen till varför inte mera har uträttats. Det går inte att realisera potentialen för effektivare användning av energi genom att tvinga in målformulering, åtgärdsprogram och styrmedel i ett tekniskt, ekonomiskt och mentalt system som är utformat för energitillförsel. Först när energieffektivisering får en självständig ställning i kraft av sin potential och särart kan den lämna ett massivt bidrag till omställningen av energisystemet.6. Maktfördelningen mellan kunder och leverantörer är mer ojämlik i energisektorn än i någon annan sektor. Leverantörernas ensidigt utformade villkor och agenda styr allt från enskilda kunders rättig-/skyldigheter till den energipolitiska diskussionen. Det har gått så långt att många politiker anser att Vattenfall inte bara ska ta ett särskilt ansvar för ny förnybar elproduktion utan också vara i fronten för effektivare användning av energi utan att någon frågar om bocken verkligen ska vara trädgårdsmästare?
Ett skifte av paradigm är inget som någon kan fatta beslut om, det kommer att ta lång tid och inte minst – det kommer att möta hårt motstånd eftersom det ruckar grunden för existerande fördelning av makt och pengar i energisektorn. Vårt syfte är att visa på behovet av en helt ny och självständig syn på hur en klokare användning av energi kan lämna ett avgörande bidrag till ett uthålligt energi-system. Exemplen visar hur viktigt det är att riva barriärer som skapats av en uttjänt formulering av problem och lösningar; tillförselparadigmet. Vi behöver en radikalt ny syn på vår energiframtid, vi behöver ett användningsparadigm.
Ett exempel får avsluta vår idé-text: Nu är det hög tid att sjösätta vårt sekels motsvarighet till kraftbolagen med uppgift att sätta energianvändning i samma starka fokus som kraftbolagen har på tillförsel. I annat fall kommer producenterna i ännu högre grad än idag att diktera villkoren för efterfrågan på energi – kraftbolagen behöver verklig konkurrens för utveckling av marknaden till nytta för kunderna. Motsvarigheten blir knappast ett nytt statligt verk eller ens ett nytt statsägt bolag – det räcker att börja göra sig av med mentala blockeringar och starta sjösättningen av ny uppsättning tankar och idéer som gör att samhället och kunden realiserar potentialen för effektiv användning av energi
.
