Observera att priset i diagrammet förutsätter konstant elförbrukning varje timme under månaden. Om elförbrukningen är högre under dagtid/högpristid blir elpriset högre. För många el-köpare kan detta profiltillägg bli 10 till 20 öre högre än diagrammets priser.
Notera också att valet av medelspot på NordPool betyder att elhandlaren antar att du har samma profiltillägg som alla som inte avräknas timme för timme. Det betyder att din profil antas vara samma som verksamheten i butiker, skolor m.fl, som har en högre förbrukning under dagtid som oftast är högpristid.
Om du aktivt väljer att förbruka el kvällar, nätter och helger bör du välja avräkning per timme som allt fler elhandlare erbjuder.
På 30 år har BNP i fasta priser ökat 73 %. Befolkningen har under samma period ökat med 21 %. Energi – och elanvändningen har varit oförändrad eller något lägre.
Utvecklingen de senaste två åren av elanvändningen t.o.m. vecka 30 (7:e oktober till 13 oktober ) redovisar Energiföretagen i Kraftläget
Kraftigt sjunkande elpriser och kallare vinter än normalt medför att elanvändningen är något högre än förra jämförelseperioden. (observera skalan på y-axeln). Det blir ännu mera angeläget att elkunderna minskar sina inköp genom effektivisering. Bra i dubbel bemärkelse. För det första minskar elnotan eftersom det blir färre kWh att fakturera. För det andra blir elpriset lägre när efterfrågan minskar.
Industrins energieffektivisering är en viktig förklaring till att elanvändningen inte ökar mer än 1 % senaste året(temperaturkorrigerat värde). Industrins elanvändning har minskat från nästan 60 miljarder kWh till cirka 45 miljarder kWh från 2004 till idag. (Källa :Energiföretagen och SCB):
Utvecklingen går stick i stäv med den förhärskande tron under 1970-talet på en direkt koppling mellan energi och BNP. Den missuppfattningen ledde till att dåtidens etablerade och välrenommerade experter grovt missbedömde det framtida el- och energibehovet.
Industrins omstrukturering från tonnage till kunskapsintensiv produktion och kostnadsjakt är en viktig förklaring till utvecklingen. Förhoppningsvis lyckas även industrin med stål utan kol som då ökar elbehovet dramatiskt i norra Sverige. Men den ökningen kan inte mötas med annat än ökad förnybar kraftproduktion. Om stålet produceras med el från nybyggda urandrivna kraftverk raseras både miljö- och reklamnyttan vid nästa kärnkraftshaveri.
I Tidöaavtalet står det: ”.. prognosticerat elbehov på minst 300 terawattimmar 2045. ” Med den formuleringen bjuder avtalsmakarna över redan extremt höga prognoser för elanvändningen 2045.
Påståendet är som kopierat från 70-talets regerings proposition inför en massiv utbyggnaden av kärnkraft Till 70-talets prognosmakares försvar skulle vi kunna påminna om att de inte kände till Three Miles Islands, Tjernobyl eller Fukushima. Inte heller visste de vad det kostar att bygga kärnkraft som t.ex. Vogtle, Olkiluoto .
Utvecklingen går stick i stäv med den förhärskande tron under 1970-talet på en direkt koppling mellan energi och BNP.
Fukushima är heller inte sista kärnkraftsolyckan. Bland världens drygt 400, allt äldre, kärnkraftverk kommer det oundvikligen att hända igen. Inte heller nästa större kärnkraftsolycka blir den sista.
Krig i Europa, liberaliserad elmarknad, medlemskap i EU och trasiga ”planerbara” kraftverk och sist men inte minst Klimatkrisen– visst fungerar prisbildningen!
Elmarknaden omreglerades 1996 och i mer än ett kvarts sekel har den reformen gett konsumenter och företag elpriser som är en del av tillväxten på drygt 80% totalt och drygt 50 % per capita .
I dagens debatt påstås att det höga elpriset indikerar att elmarknaden inte fungerar. Media och politiker eldar på den uppfattningen trots att det höga elpriset i själva verket indikerar att prisbildningen fungerar. Brasan ger många klick på rubriker och en osund grogrund för verklighetsfrånvända protektionistisk och populistiska förslag.
Marginalkostnadsprissättning
Elpriset bildas efter reformen 1996 som skärningspunkten mellan utbud och efterfrågan. Principen för hur det nordiska systempriset på el bildas ser ut så här:
Alla säljare får det marknadspris som blir i krysset mellan utbud och efterfrågan. Det nordiska kraftsystemet karaktäriseras av vindkraft och vattenkraft med mycket låga marginalkostnader. Först när efterfrågan blir riktigt hög startas dyra kraftverk. Oavsett kostnaden för produktionen får alla samma pris. Det betyder t.ex. att ägare till vind- och vattenkraftverk ofta får intäkter som ligger långt över marginalkostnaden. Senaste månaderna har varit en guldgruva för ägare till vattenkraftverk. Men även ägare till vindkraftverk har fått bra överskott när det har blåst bra. Dock är det ofta vindförhållanden som styr priset – lite vind ger högt pris och vice versa.
”Bastun drar ingen energi” var en av flera utrop från branschen vid förra euforin kring elektrifiering. 1970-talet dominerades av en tro på att ökad elanvändning skulle vara ett nödvändigt villkor för fortsatt ekonomisk utveckling. Stålverk och massafabriker som radband efter hela norrlandskusten motiverade utbyggnaden av kraftproduktion i ett land som redan då hade en av världens högsta elförbrukning per capita.
Samförståndet kring ekonomisk tillväxt och elproduktion präglade den statligt tillsatta Energiprognosutredningen (EPU). Deras ”dämpade” prognoser för år 2000 låg mellan 177 och 346 miljarder kWh. Utredningen gjorde bedömningen ”Den prognostiserade dämpningen har ofta visat sig bli mindre än väntat eller senare än förutsatt”[i]
Hur blev det då? Elanvändningen år 2000 blev 130 miljarder kWh vilket var 47 miljarder lägre än EPU:s lägsta ”dämpade” prognos och mindre än hälften av EPU:s näst högsta prognos.
Men vad har då hänt de senaste 19 åren (”…senare än förutsatt”)? Jo, befolkningen i Sverige har ökat med 1,4 miljoner invånare BNP i fasta priser ökade med nästan 50 %. Under samma period minskar elanvändningen med cirka 4 %.[ii]
Dagens prognosmakare för år 2045 kommer inte ända upp till EPU:s högsta nivåer för 2000. Men visst påminner grafen för utveckling av elanvändning och prognoserna – se diagrammet i inledningen – en igelkott eller kanske ett piggsvin?
Industrins arbete med energieffektivisering och utveckling mot en alltmer kunskaps-intensiv produktion är en viktig del i utvecklingen av elanvändningen de senaste 19 åren. [iii]
Ygeman säger nu ”Vi ska planera för dubblerad elanvändning”. Han säger också att ” ..det kan komma en tid då kärnkraften blir konkurrenskraftig igen”.[iv]
Men kärnkraft har ju aldrig varit ”konkurrenskraftig” utan skyddet av monopol och i länder med auktoritära regimer med strävan efter atomvapen. Inte heller skulle den ha byggts ut om ägarna skulle ha haft ett odelat ansvar för skador efter ett haveri. Först nu när kärnkraft på allvar utsätts för konkurrens är det uppenbart att den inte ens är konkurrenskraftig.
Visst är ”elektrifiering” invändningsfri när den minskar utsläpp av koldioxid, t.ex. vätgas producerad med el från vindkraft för att tillverka stål utan kol. Men den samsyn som nu gäller bland politiker och det energiindustriella komplexet, numera förstärkt av den mäktiga bilindustrin, bäddar för skattefinansierad utveckling av ett ”Extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten”[v]. Åtminstone till nästa haveri.
Emc2 Analys AB
Roger Fredriksson
[i] Pro.1975:30 Bilaga 1 Industridepartementet, sidan 72
