Kategori: Kärnkraft

Uranfritt stål!

Konferensen Nuclear Beyond Electricity 2022 [1] tog sikte på små kärnkraftverk för både fjärrvärme och vätgasproduktion. Runt om i världen finns planer på att bygga små kärnkraftverk, så kallade SMR (Small Modular Reactors) för mer än elproduktion. Nu finns det bara ett par reaktorer i demonstrationsutförande i Kina och Ryssland. I USA är det NuScale och Bill Gates stöttade TerraPower som har fått mest uppmärksamhet i media men inget av de verken är tillståndsgivna.

I Sverige finns en idé att konstruera en SMR som kallas Sealer-55. I stället för att kyla reaktorhärden med vatten kommer Sealer-55 att använda flytande bly. Just nu behandlar Energimyndigheten en ansökan om bidrag på 110 miljoner kronor för att tillverka och testa ånggeneratorn där värmen i blyet överförs till vatten som förångas och driver ångturbinen. Testet kommer att utföras i Unipers, en av Europas största kraftverksägare, kärnkraftsanläggning i Oskarshamn, Blyet kommer att smältas och hållas flytande med el eftersom Sealer_55 bara finns på ritbordet. Det finns inte ens en ansökan om att bygga en ny kärnkraftsreaktor även om det redan idag är möjligt att bygga den i Oskarshamn, Barsebäck eller Forsmark.

Säljarnas argument för svensk-tänkta Sealer-55 och andra SMR är att de är säkrare och billigare än stora kärnkraftverk till exempel Olkiluoto i Finland, Flamanville i Frankrike och Vogtle i USA. Just att SMR skulle vara billigare baseras på antagandet att reaktorerna produceras som moduler i fabriker, samma påstående som Westinghouse gjorde 2008 inför i valet av deras stora AP 1000-reaktor för Vogtle. Men att vara billigare än det allra dyraste och mest försenade kraftverken i världen är varken svårt eller ett giltigt försäljningsargument.

Luleå är en perfekt lokalisering för en liten kärnkraftsreaktor (SMR) för värme till fjärrvärmenätet och vätgas till järnproduktion. Om H2Green Steel i Boden blir framgångsrikt så kommer ett kärnkraftverk i Luleå som producerar vätgas att bli ännu mera intressant för Sealer-55.

Planerna på SMR, både globalt och i Sverige, påminner om 1950-talets drömmar om atomkraft som den ultimata lösningen av världens efterfrågan på mer energi. Då skulle framtidens el bli så billig att det inte ens var lönt att installera strömbrytare – el skulle betalas som ett försumbart påslag på skatten. 70 år senare svarar kärnkraft i 400 åldrande verk för 10 % av den globala elproduktionen. Det lilla antalet kärnkraftverk som byggs i icke-totalitära länder karaktäriseras av extrema överskridanden av både budget och tidplan.

Inte heller funderar politiker eller media på vad som händer efter nästa eller då nästa haveri i ett kärnkraftverk, stort eller litet. Vi vet att Harrisburg inte blev den sista kärnkraftsolyckan, inte heller blev Tjernobyl den senaste. Men värre än så är att Fukushima inte heller är den sista olyckan. Vi vet med 100 % säkerhet att det kommer fler kärnkraftsolyckor – även om vi som lever nu klarar oss, har vi verkligen samvete att lämna det arvet?

Vätgas kan produceras med el från kärnkraftverk i Kina, Ryssland, Rumänien, Frankrike och andra länder som producerar stål. Men det är bara Sverige och några få andra länder som kan producera stora mängder vätgas med el från förnybar vatten- och vindkraft. Förnybart producerad vätgas ger det svenska stålet en unik position på både den inhemska och globala marknaden. Låt inte kärnkraftsel förstöra den positionen – bygg inget kärnkraftverk för stålproduktion i Luleå.

Roger Fredriksson

[1] Energiforsk, Nuclear Beyond Electricity | (energiforsk.se) , 2022-01-26

Vogtle – en av många

Flamanville 3, Olkiluoto 3 och Vogtle har alla gigantiska budgetöverskridande och lika gigantiska förseningar. Den senaste kunskapen om reaktorerna Vogtle 3 och 4 , det enda pågående bygge av kärnkraftverk t i USA, har sammanfattats av Institute for Energy Economics and Financial Analysis

Erfarenheterna i ekonomiska termer förskräcker. Reaktorerna har redan blivit dubbelt så dyra jämfört med ursprunglig budget. Risken är överhängande att kostnaderna fortsätter att skena samtidigt som reaktorerna ändå inte blir klara 2023/24 som är den senaste tidplanen.

Apropå påståendet att SMR blir billiga på grund av modultänkande blir kraftbolagets påstående 2008 intressant:

Georgia Power told the commission that the new Vogtle Units 3 and 4 could be built at lower cost and in far less time than previous nuclear plants because they would feature a new AP1000 nuclear plant design from Westinghouse that would use modular techniques to shorten construction schedules and reduce plant costs.

Källa: IEEFA, Southern Company’s Troubled Vogtle Nuclear Project.

SMR – ännu en illusion!

Hej Khashayar!

Din skepsis mot små modulära kärnkraftsreaktorer (SMR) får stöd i bland annat en väl underbyggd vetenskaplig artikel i Bulletin of the Atomic Scientists; Can small modular reactors help mitigate climate change?

Can small modular reactors help mitigate climate change? – Bulletin of the Atomic Scientists (thebulletin.org)

Utvecklingen hittills karaktäriseras av att kärnkraftsreaktorerna har blivit allt större för att utnyttja skalfördelar (”economies of scale”), ju större desto lägre kostnad per producerad enhet.

Förespråkarna av SMR påstår att kvalitetssäkrad serieproduktion i fabriker av små reaktorer – konventionell teknik eller med olika val av bränsleinneslutning, moderator och köldmedium – blir billigare än dagens platsbyggda reaktorer. För att få samma produktionsförmåga som senast byggd konventionella kärnkraftsreaktor  måste fem till sex SMR kopplas ihop. Men förespråkarna pekar även på att enstaka moduler skulle kunna placeras på helt nya platser eller ersätta befintliga kol- eller oljeeldade kraftverk. För att ersätta effekten i det oljeeldade kraftverket i Karlshamn måste två SMR installeras.

Andra påstådda fördelar är ökad säkerhet genom s.k. passiva system och att kylvatten kan användas för fjärrvärme.

Analysen i artikeln konstaterar bland annat:

  • SMR kräver mer material, fler svetsfogar etcetera och fler arbetstimmar än stora rektorer för en given kapacitet (MW). Etablering av effektiva tillverkningslinjer för tusentals SMR tar både lång tid och kommer att orsaka stora kostnader för inlärning. SMR blir dyrare per MW än i konventionella kärnkraftverk.
  • El från nya allt dyrare konventionella kärnkraftverk kostar minst fyra gånger så mycket som el från allt billigare vind- och solkraftverk. SMR är ännu mindre konkurrenskraftig.
  • Argumentet att SMR är ett bra komplement till intermittent vind- och solkraft faller på att SMR har mycket höga kapitalkostnader. Verken måste producera under så lång tid som möjligt för att ens komma i närheten av samma kostnader som dagens kärnkraftverk lyckas med.
  • Serieproduktion orsakar alltid fel i vissa enheter, till exempel Boeing 737. Men hur återkallar industrin en i fabriken korrekt SMR som efter ett antal driftår visar defekter?
  • Idag finns ingen kommersiell SMR. Prognoserna från seklets början för när SMR producerar till elnätet har missat med många år. Senaste prognosen är 2030 för bästa och kraftigt subventionerad NuScale. Men vissa säkerhetsfrågor kring tekniken kan stjälpa även den tidplanen.
  • Köparnas reella intresse för bästa projektet, NuScale, är svalt. Flera intressenter har backat ur i takt med att budget överskrids, hittills med cirka 50 %. Bara en tredjedel av effekten från en enhet är tecknad av kunder.
  • I stället för vatten kan härden kylas med Natrium, gas med hög temperatur och smält salt. Artikeln visar välbelagda problem som så här långt hindrar teknikerna från kommersiell livskraft.
  • Om SMR installeras på många platser ökar risken för att klyvbart material används för kärnvapenframställning.
  • Utveckling av certifiering av SMR kommer att ta lång tid och medföra stora kostnader.
  • Kärnavfall från SMR blir minst lika stort, sannolikt större, som från konventionella reaktorer. Om andra lösningar för kylning av härden används ökar behovet av efterbehandling innan slutförvaring.
  • SMR som en gångbar kommersiell lösning förutsätter lika gigantiska som riskfyllda investeringar i fabriker, avtalsproblem om något går snett – tillverkaren eller ägaren, fördelningsproblem för oförutsedda kostnader Vem ska ta kostnaden; ägare, tillverkare eller elkund?
  • Tid och pengar är en kritisk bristvara på vägen mot ett klimatvänligt energisystem. En objektiv utvärdering med dessa kriterier i åtanke indikerar inga realistiska utsikter för små modulära reaktorer att spela en aktuell och väsentligt betydelsefull roll för att mildra klimatförändringarna.

_____________________________________

Hälsningar

Roger Fredriksson

Emc2 Analys AB – 0705-30 02 61 – CV

_____________________________________

EU målar om!

EU:s hållbara taxonomi syftar till att definiera ”green investment”. Kvar att karaktärisera är kärnkraft och fossilgas. Vissa medlemsländer menar att investeringar både i kärnkraft och fossilgas ska beskrivas som ”green investment”.

Om kärnkraft och fossilgas blir ”gröna” strider det mot EU:s principer för taxonomin i övriga delar som just var att använda vetenskapliga kriterier. Risken är nu överhängande att politiskt starka aktörer orsakar att även EU med rätta kan beskyllas för ”green-washing”. Det är dessutom meningslöst för förnybar energiomvandling att finnas i samma grupp som kärnkraft och fossilgas.

Elektrifiering, igelkotten och Ygeman

”Bastun drar ingen energi” var en av flera utrop från branschen vid förra euforin kring elektrifiering. 1970-talet dominerades av en tro på att ökad elanvändning skulle vara ett nödvändigt villkor för fortsatt ekonomisk utveckling. Stålverk och massafabriker som radband efter hela norrlandskusten motiverade utbyggnaden av kraftproduktion i ett land som redan då hade en av världens högsta elförbrukning per capita.

Samförståndet kring ekonomisk tillväxt och elproduktion präglade den statligt tillsatta Energiprognosutredningen (EPU). Deras ”dämpade” prognoser för år 2000 låg mellan 177 och 346 miljarder kWh. Utredningen gjorde bedömningen ”Den prognostiserade dämpningen har ofta visat sig bli mindre än väntat eller senare än förutsatt”[i]

Hur blev det då? Elanvändningen år 2000 blev 130 miljarder kWh vilket var 47 miljarder lägre än EPU:s lägsta ”dämpade” prognos och mindre än hälften av EPU:s näst högsta prognos.

Men vad har då hänt de senaste 19 åren (”…senare än förutsatt”)? Jo, befolkningen i Sverige har ökat med 1,4 miljoner invånare BNP i fasta priser ökade med nästan 50 %. Under samma period minskar elanvändningen med cirka 4 %.[ii]

Dagens prognosmakare för år 2045 kommer inte ända upp till EPU:s högsta nivåer för 2000. Men visst påminner grafen för utveckling av elanvändning och prognoserna – se diagrammet i inledningen – en igelkott eller kanske ett piggsvin?

Industrins arbete med energieffektivisering och utveckling mot en alltmer kunskaps-intensiv produktion är en viktig del i utvecklingen av elanvändningen de senaste 19 åren. [iii]

Ygeman säger nu ”Vi ska planera för dubblerad elanvändning”. Han säger också att ” ..det kan komma en tid då kärnkraften blir konkurrenskraftig igen”.[iv]

Men kärnkraft har ju aldrig varit ”konkurrenskraftig” utan skyddet av monopol och i länder med auktoritära regimer med strävan efter atomvapen. Inte heller skulle den ha byggts ut om ägarna skulle ha haft ett odelat ansvar för skador efter ett haveri. Först nu när kärnkraft på allvar utsätts för konkurrens är det uppenbart att den inte ens är konkurrenskraftig.

Visst är ”elektrifiering” invändningsfri när den minskar utsläpp av koldioxid, t.ex. vätgas producerad med el från vindkraft för att tillverka stål utan kol. Men den samsyn som nu gäller bland politiker och det energiindustriella komplexet, numera förstärkt av den mäktiga bilindustrin, bäddar för skattefinansierad utveckling av ett ”Extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten”[v]. Åtminstone till nästa haveri.

Emc2 Analys AB

Roger Fredriksson

[i] Pro.1975:30 Bilaga 1 Industridepartementet, sidan 72

[ii] SCB, 2019 relativt 2000

[iii] Industrin och energin

[iv] ”Vi ska planera för dubblerad elanvändning”. Tidningen Energi, 2021-03-31

[v] Åsa Moberg, Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten, En bok om kärnkraft, Natur & Kultur, 2014

Blå dunster!

”Nästa generations kärnkraft” – inget annat än ett försök att slå blå dunster i våra ögon

Hur tänker liberalerna och moderaterna på DN Debatt och intervjuer i Sveriges Radio – ska IKEA, Polarbröd, Apple och McDonalds med flera investera i ”nästa generations kärnkraftverk” i Visby?

Industrin i Sverige har satsat på energieffektivisering och nått imponerande resultat. Elanvändningen per förädlingsvärde har mer än halverats från 1981 till 2018[1]. Kombinationen av tekniska och strukturella åtgärder lär knappast upphöra i framtiden även om det finns intressanta elektrifieringsprojekt, till exempel vätgas från el i stället för kol i järnproduktionen. Inte heller den tvivelaktiga utopin elektrifiering av alla fordon kräver mer än redan utbyggd vindkraft. Hushåll och servicesektorn borde kunna följa industrins exempel och realisera potentialen för effektivisering som med råge borde balansera ut eventuell ökad elanvändning i industrin.

Men utöver effektivisering investerar den globala industrin i förnybar elproduktion – sol och vind. Det är speciellt konsumentnära globala aktörer som IKEA, Apple, McDonalds, General Motors som fortsätter att satsa miljarder på sol, vind och grön vätgasproduktion – inte heller den underliggande lyhördheten trubbas av i framtiden.

Liberalerna och moderaterna verkar ha förförts av obevisade löften från flera utvecklare av små och modulära reaktorer (SMR), bland andra Rolls Royce och det svenska exemplet Blykalla AB. En del av förförelsekonsten är att döpa om briderreaktorn som även producerar plutonium till Fjärde generationens reaktor och Nästa generations kärnkraft.

Men redan i rapporten Bränsleförsörjningen i atomåldern[2] från 1956 beskrivs teorin för breederreaktorn som var väl känd långt innan andra världskrigets atombomber över Hiroshima och Nagasaki. Idag finns ett fåtal försöksanläggningar med breederteknik i Kina, Ryssland, Frankrike och Tyskland som ännu inte är kommersiellt tillgängliga trots att försöken har pågått ända från 1950-talet. Just produktionen av plutonium blev en oro för president Carter som genomdrev ett förbud, dock kortvarigt[3], mot utvecklingen av briderreaktorn. Även den franska kärnkraftsinspektionen var 2015 tveksam till om de vanligaste breederkoncepten verkligen var säkrare än konventionell teknik[4] som fanns i Three Mile Island, Tjernobyl och Fukushima.

I dagens intervjuer nämner Sabuni att små reaktorer behövs i 100 orter utan att reflektera över vad det betyder för den lokala beredskaps-organisationen. Redan 1980 förespråkade energiverksdirektören i Umeå ASEA:s breederreaktor med det för vissa tilltalande namnet Secure. Hans tanke var att placera den helt säkra breederreaktorn i berget som ligger intill Regionsjukhuset. ABB övergav reaktortypen så sjukhuset och invånarna i Umeå slapp testet av en reaktortyp som inte blev kommersiell.

En intressant motsägelse i inlägget är att debattörerna missar förhållandet att bland andra kärnkraftsreaktorn Ringhals 1 inte ens klarade sina rörliga kostnader med Sydsveriges elpriser som sattes av förnybar elproduktion. Först när Svenska Kraftnät betalde 300 miljoner kronor gick ägarna med på att starta reaktorn igen.  Trots detta tror debattörerna att ännu inte kommersiell teknik kan bli lönsam jämfört med förnybar elproduktion. Tiden det tar för fortsatt utveckling, certifiering, acceptans från närboende (t.ex. Gotland) och myndigheterna tillstånd kommer att tillföra nya rekord från idé till drift som slår den finska reaktorns Olkiulotos två (tre?) decennier rekord. Tid är pengar!

Umeå 2020-07-27

Roger Fredriksson, energianalytiker

[1] https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Energi/Energieffektivisering/Energianvandning-och-produktivitet

[2] SOU 1956:58, Bränsleutredningen1951, Bränsleförsörjningen i atomåldern, sidan  117

[3] Jay Boudreau, The American Breeder Reactor Program Gets a Second Chance, Los Alamos Science, vol 2, no 2, summer/fall 1981.

[4] IRSN; Review of Generation IV Nuclear Energy Systems,