Att varje år plocka upp 10 miljarder ton fossilt kol för att begrava 35 miljarder ton koldioxid är inget annat än vansinne. Fossilindustrins marknadsföring av tekniken är begriplig och drar med sig klick-jagande media och politiker. Även forskare, ingenjörer och entreprenörer väljer att se 35 miljarder ton som en intressant, akademiskt spännande och meriterande lukrativ försörjning och/eller affärsverksamhet.
På gårdagens webinarium CCS Networks in the Circular Carbon Economy blev det särskilt tydligt att ett genombrott för tekniken förutsätter en storskalig satsning – ju större källor som bränner fossila bränslen och ju större ledningsnät desto större sannolikhet att slutförvaring av koldioxiden (s.k. CCS) blir lönsam.
En annan intressant uppfattning bland experterna på webinariet var att staten måste ta ansvaret för att koldioxiden stannar där den slutförvaras. Redan idag har den Australiska staten en sådan ansvarsförbindelse som träder i kraft efter 15 år.