EU målar om?

EU:s hållbara taxonomi syftar till att definiera ”green investment”. Kvar att karaktärisera är kärnkraft och fossilgas. Vissa medlemsländer menar att investeringar både i kärnkraft och fossilgas ska beskrivas som ”green investment”.

Om kärnkraft och fossilgas blir ”gröna” strider det mot EU:s principer för taxonomin i övriga delar som just var att använda vetenskapliga kriterier. Risken är nu överhängande att politiskt starka aktörer orsakar att även EU med rätta kan beskyllas för ”green-washing”. Det är dessutom meningslöst för förnybar energiomvandling att finnas i samma grupp som kärnkraft och fossilgas.

Bilismens ”nyttiga idioter”

Bilismens ”nyttiga idioter”

När programledare i Sveriges Radio låter som en annons från något bilmärke, vem kan vi då lita på? Miljöreportrar meddelar mera eller mindre uttryckligen att elbilen löser framtidens problem. Nyss hörde jag en forskare prata om ”gröna metaller” -sic. Snart är väl även uran ”grön”. Ja, det är bara några exempel på alla ”nyttiga idioter” som utan tillstymmelse till egen reflexion och eftertanke sjunger bilindustrins lov.

Bilindustrin med mantrat ”frihet” har präglat alla våras värderingar så effektivt att bilism är normen i även den framtida samhällsplaneringen. Industrin menar att bilen i framtiden betyder frihet som programledaren sa (säkert ens utan få betalt – bra jobbat bilindustrin!). Nu har bilindustrin dessutom fått uppbackning av finansiellt extremt starka nätmonopolister som snabbt blir bättre på få fram sitt budskap – mer elnät och därmed mera och ännu säkrare framtida intäkter och vinster.

Just radioprogrammets exempel med borgarrådet som lovar ”laddstolpar till alla stockholmare” är extra intressant. Elnätsmonopolet i Stockholm som Ellevio har är numera privatägt (OMERS Infrastructure, Första och Tredje AP-fonden samt Folksam). Det borde inte kosta skattebetalarna en krona att låta Ellevio sätta upp laddstolpar. Det är sannolikt så att de gärna gör det ”gratis” även om de säkert tar emot bidrag från statens skattekista. Fast då kommer alla stockholmare, även de utan bil, att delta i finansiering och vinst från laddinfrastruktur genom höjda nätavgifter. Åtminstone inledningsvis, men när väl elbilen är var (rike-)kvinnas/mans egendom blir laddkostnaden mer realistisk vilket är långt högre än dagens upprepade kostnad på ett par tre kronor per mil. Det senare ett ofta upprepad av just bilismens ”nyttiga idioter” tillsammans med bilförsäljarna.

Ett av målen med omregleringen 1996 av den svenska elsektorn var att nätavgifterna skulle minska genom en effektiv reglering. På kort sikt – omkring år 2000 – uppskattades potentialen för effektivisering till 18 % av staten. I LRF-studien ”Hälften är nog” från år 2000 blev förväntat rimligt resultat av effektivisering betydligt större. Men i Stockholm har nätavgiften för en elvärmd villa ökat med nästan 40% mellan 2002 och 2020 samtidigt som konsumentprisindex har ökat med 27 %. Idag finns det nätmonopol som till 2022 avser att höja avgiften med ända upp till 15 %. Det blir intressant att se hur Ellevio gör med nätavgifterna 2022 – avvaktar med höjningar eller startar redan nu med att finansiera laddinfrastrukturen som borgarrådet i radioprogrammet har aviserat?

Men tillbaka till det här med reflexion och eftertanke. Du som har tillgång till oss lyssnare och läsare och medvetet eller omedvetet vurmar för elbilen, hur svarar du på frågorna?

  1. Är utvinning av kobolt, nickel och många andra vanliga metaller till elbilen är bra för miljön?
  2. Är utvinningen av sällsynta jordartsmetaller i Kina bra för miljön?
  3. Ska vi öppna gruvor för elbilsmetallerna i Sverige, t.ex. i fjällvärlden och nära Vättern?
  4. Vem ska betala för ”laddinfrastrukturen” – alla eller bara elbilsägarna?
  5. Är det försvarbart att de som köper dyra elbilar får bidrag som tas från skatteintäkter?
  6. Vad i elbilen är förnybart?

Bilindustrin, elnätsmonopolet, kraftbolagen och alla energiteknikentreprenörer bestämmer vad vi och våra politiker ska tycka och besluta. Deras framgång att etablera våra personliga värderingar om bilism i allmänhet och elbilen i synnerhet är oemotsägbar. Men just för att det handlar om våra värderingar är det hög tid att börja ändra dessa för att ge framtida generationer en mindre miljöskuld att hantera från oss som  lyssnade och övertygades av ”bilismens nyttiga idioter”.

Roger Fredriksson

Klimathot kräver nytt energi-paradigm

Vi behöver en radikalt ny syn på vår energiframtid, vi behöver ett energianvändningsparadigm. Texten skrevs 2006 men är ännu viktigare idag, kortversion i Ny Teknik 2006, Klimathot kräver nytt energiparadigm

Kampen mot klimat- och miljöstörningar kan vi inte vinna med en föråldrad uppsättning av tankar, begrepp och idéer om problemen och möjligheterna. Det är hög tid för ett paradigmskifte. Ut med tron på att flera kraftverk klarar framtidens utmaningar! In med all den tankekraft som kommer ur insikten av att energin kan användas oerhört mycket effektivare än den gamla tidens lösningar.

Bastun drar ingen energi, elvärme har 100 % verkningsgrad och värmepumparna ger fem gånger fler kilowattimmar än de som ”förbrukas”. Runt omkring oss kryllar det av exempel som skickar falska signalerar om att vi redan använder energi på ett förbluffande effektivt sätt. Det är därför inte särskilt konstigt att energibolagen avfärdar EU:s mål att effektivisera användningen som en utopi, speciellt eftersom det också hotar bolagens maktställning. Men även Marknaden, Politikerna, Myndigheterna, Forskarna och Utbildarna – kort sagt: Alla – accepterar en beskrivning av problem och lösningar som utgör vår tids största hinder för omställning till ett uthålligt energisystem; alla accepterar tillförselparadigmet.

Tillförselparadigmet har sina rötter i en av de viktigaste innovationerna någonsin –ångmaskinen. Omvandlingen av kemiskt bunden energi i ved och fossila bränslen till mekaniskt arbete och elektricitet blev nyckeln till både den industriella revolutionen och en nödvändig förutsättning för dagens informationssamhälle. Under två sekler var den helt överskuggande uppgiften att utvinna maximalt många kilowattimmar ur fossila bränslen och förnybara energireservoarer. Vi har inte reflekterat över om bakomliggande modeller och begrepp är relevanta för vårt sekels utmaningar. Därför har vi tagit till oss både verkningsgradsbegrepp och – långt mycket värre – tillförselparadigmets beskrivning av problem och möjligheter som då förstås leder fram till att vi måste bygga fler kraftverk eftersom potentialen för effektivisering är marginell.

En fördomsfri analys med stöd av fysikens naturlagar ger en helt annan bild. Den bilden är att ett industrialiserat samhälle av västerländskt snitt drar nytta av maximalt 5 % av energin som tillförs systemet i form av kol, olja, kärnkraft, biobränsle, vattenkraft och sol. Den låga effektiviteten är något vi ska tacka vår lyckliga stjärna för – för tänk om naturlagarna skulle ha berättat för oss att vi är nästan perfekta, det är bara lite finslipning kvar! Det skulle då betyda att all materiell tillväxt i både Nord och Syd måste ske genom ett ökat uttag av ändliga resurser; kol, olja, fossilgas och uran med oacceptabla miljökonsekvenser för fortsatt liv på en liten planet.

Naturlagarna ger oss en grundbult för en ny uppsättning av tankar, idéer, begrepp och beskrivning av problem och lösningar – ett användningsparadigm. Insikten om tekniska potentialen för utveckling kan vi använda för att göra oss av med tankestrukturer som har gjort mycket gott men som nu är uttjänta.
Skiftet av paradigm öppnar våra ögon för helt nya vägar till ett uthålligt energisystem. Ny kunskap kommer att genereras inom en lång rad olika områden och men förutsätter nya perspektiv på utbildning och forskning, teknisk utveckling, energieffektivisering, global ekonomisk tillväxt, energipolitik och maktbalans mellan kunder och tillförselbolag.1. Den viktigaste vinsten för utbildning och forskning med ett paradigmskifte är att energi blir attraktivt för ungdomar. Unga vill och kan förändra världen men vi har skrämt bort dem med vår självbelåtenhet – vi är effektiva, vi vet allt men visst kan ni ta er an det som kommer ur skorstenen. Det är självklart att unga söker sig till andra områden, områden där just deras insatser räknas och kan få en avgörande betydelse. Ingen nyfiken ung student vill lära sig bara det professorn redan vet. Användningsparadigmet erbjuder en intellektuell och stimulerande utmaning i klass med vad medicin, media, IT redan erbjuder.2. Vattenfalls satsning på ”koldioxidfria” kolkraftverk är kanske dagens mest uppseendeväckande exempel på hur en omodern uppsättning tankar och kompetens styr den tekniska utvecklingen. Ett annat exempel är satsningen på fusionskraft. När vi i stället sätter fokus på potentialen för teknisk utveckling av system och komponenter för användning av energi kommer ingen kraft-producent att våga plöja ner miljarder på lösningar som naturen ofrånkomligen kommer att avvisa mera eller mindre dramatiskt. ”Koldioxidfria” kolkraftverk har inte en chans att tävla – inte ens kortsiktigt ekonomiskt – mot radikalt klokare byggnadsteknik, industriella processer, belysning, hushållsapparater och bättre matchning av energiform för olika behov.3. EU har precis publicerat ett handlingsprogram som syftar till att effektivisera energianvändningen med 20 %, en ”grönbok”. I användningsparadigmet framstår målet som ytterst blygsamt; när nu energisystemet inte har en effektivitet högre än 5 % – kan vi då verkligen inte höja den till mera än 6 % ? För alla andra som värderar målet med gamla tankemönster avfärdas grönboken som en orealistisk teoretisk skrivbordprodukt.4. Inte ens på skrivbordet kan det gamla sättet att tänka ge rimliga lösningar på dilemmat med global ekonomisk tillväxt och en uthållig miljö. World Energy Outlook 2004 – det globala energietablissemangets paradskrift – konstaterar i sitt radikalaste scenario att den globala miljöbelastningen kommer att som bäst bli oförändrad om 25 år jämfört med dagens kraftigt överansträngda miljö. FN:s klimatpanel har visat att det krävs mycket kraftigt sänkt belastning, speciellt från i den redan industrialiserade världen. Scenariot framstår därför som en ofattbar cynism och brist på respekt för framtida generationer. Det minsta vi kan begära är att författarna erkänner att gamla tankemönster inte kan leverera goda lösningar på vår tids problem.5. Redan i mitten av 1970-talet blev energihushållning vid sidan om förnybar energitillförsel central i formuleringen av energipolitiken. Även idag är den en populär energipolitisk viljeinriktning – eller är det bara en klyscha för att undvika kritiska följdfrågor? Just effektiviseringens ”vid-sidan-om-skap” eller marginalisering är också den viktigaste förklaringen till varför inte mera har uträttats. Det går inte att realisera potentialen för effektivare användning av energi genom att tvinga in målformulering, åtgärdsprogram och styrmedel i ett tekniskt, ekonomiskt och mentalt system som är utformat för energitillförsel. Först när energieffektivisering får en självständig ställning i kraft av sin potential och särart kan den lämna ett massivt bidrag till omställningen av energisystemet.6. Maktfördelningen mellan kunder och leverantörer är mer ojämlik i energisektorn än i någon annan sektor. Leverantörernas ensidigt utformade villkor och agenda styr allt från enskilda kunders rättig-/skyldigheter till den energipolitiska diskussionen. Det har gått så långt att många politiker anser att Vattenfall inte bara ska ta ett särskilt ansvar för ny förnybar elproduktion utan också vara i fronten för effektivare användning av energi utan att någon frågar om bocken verkligen ska vara trädgårdsmästare?
Ett skifte av paradigm är inget som någon kan fatta beslut om, det kommer att ta lång tid och inte minst – det kommer att möta hårt motstånd eftersom det ruckar grunden för existerande fördelning av makt och pengar i energisektorn. Vårt syfte är att visa på behovet av en helt ny och självständig syn på hur en klokare användning av energi kan lämna ett avgörande bidrag till ett uthålligt energi-system. Exemplen visar hur viktigt det är att riva barriärer som skapats av en uttjänt formulering av problem och lösningar; tillförselparadigmet. Vi behöver en radikalt ny syn på vår energiframtid, vi behöver ett användningsparadigm.

Ett exempel får avsluta vår idé-text: Nu är det hög tid att sjösätta vårt sekels motsvarighet till kraftbolagen med uppgift att sätta energianvändning i samma starka fokus som kraftbolagen har på tillförsel. I annat fall kommer producenterna i ännu högre grad än idag att diktera villkoren för efterfrågan på energi – kraftbolagen behöver verklig konkurrens för utveckling av marknaden till nytta för kunderna. Motsvarigheten blir knappast ett nytt statligt verk eller ens ett nytt statsägt bolag – det räcker att börja göra sig av med mentala blockeringar och starta sjösättningen av ny uppsättning tankar och idéer som gör att samhället och kunden realiserar potentialen för effektiv användning av energi

Sweden Beyond Oil – The Efficient Use of Energy

Thomas B Johansson och Peter Steen skrev redan på 70-talet Sol Eller Uran där de visade att båda alternativen var möjliga ur teknisk och ekonomisk synvinkel. 1982 kom deras rapport- Energi – till vad och hur mycket? med Erik Bogren och Roger Fredriksson som medförfattare. Budskapet var att det gick att öka den materiella konsumtionen med hela 50 % till hälften av energianvändningen 1979.

Boken väckte både stort intresse och stor ilska, det senare bland industriförespråkare och energibolagen med Vattenfall, Sydkraft m.fl. kraftproducenter i täten.

Studien uppmärksammades också internationellt genom en artikel i Science som sedan ledde till att hela rapporten också översattes till japanska. Om du noterar villkoren nedan först så når du Science-artikeln här
————————-
”Readers may view, browse, and/or download material for temporary copying purposes only, provided these
uses are for noncommercial personal purposes. Except as provided by law, this material may not be further reproduced, distributed, transmitted, modified, adapted, performed, displayed, published, or sold in whole or in part, without prior written permission from the publisher.”