Konferensen Nuclear Beyond Electricity [1] tog sikte på små kärnkraftverk för både fjärrvärme och vätgasproduktion. Runt om i världen finns planer på att bygga små kärnkraftverk, så kallade SMR (Small Modular Reactors) för mer än elproduktion. Nu finns det bara ett par reaktorer i demonstrationsutförande i Kina och Ryssland. I USA är det NuScale och Bill Gates stöttade TerraPower som har fått mest uppmärksamhet i media men inget av de verken är tillståndsgivna.
I Sverige finns en idé att konstruera en SMR som kallas Sealer-55. I stället för att kyla reaktorhärden med vatten kommer Sealer-55 att använda flytande bly. Just nu behandlar Energimyndigheten en ansökan om bidrag på 110 miljoner kronor för att tillverka och testa ånggeneratorn där värmen i blyet överförs till vatten som förångas och driver ångturbinen. Testet kommer att utföras i Unipers, en av Europas största kraftverksägare, kärnkraftsanläggning i Oskarshamn, Blyet kommer att smältas och hållas flytande med el eftersom Sealer_55 bara finns på ritbordet. Det finns inte ens en ansökan om att bygga en ny kärnkraftsreaktor även om det redan idag är möjligt att bygga den i Oskarshamn, Barsebäck eller Forsmark.
Säljarnas argument för svensk-tänkta Sealer-55 och andra SMR är att de är säkrare och billigare än stora kärnkraftverk till exempel Olkiluoto i Finland, Flamanville i Frankrike och Vogtle i USA. Just att SMR skulle vara billigare baseras på antagandet att reaktorerna produceras som moduler i fabriker, samma påstående som Westinghouse gjorde 2008 inför i valet av deras stora AP 1000-reaktor för Vogtle. Men att vara billigare än det allra dyraste och mest försenade kraftverken i världen är varken svårt eller ett giltigt försäljningsargument.
Luleå är en perfekt lokalisering för en liten kärnkraftsreaktor (SMR) för värme till fjärrvärmenätet och vätgas till järnproduktion. Om H2Green Steel i Boden blir framgångsrikt så kommer ett kärnkraftverk i Luleå som producerar vätgas att bli ännu mera intressant för Sealer-55.
Planerna på SMR, både globalt och i Sverige, påminner om 1950-talets drömmar om atomkraft som den ultimata lösningen av världens efterfrågan på mer energi. Då skulle framtidens el bli så billig att det inte ens var lönt att installera strömbrytare – el skulle betalas som ett försumbart påslag på skatten. 70 år senare svarar kärnkraft i 400 åldrande verk för 10 % av den globala elproduktionen. Det lilla antalet kärnkraftverk som byggs i icke-totalitära länder karaktäriseras av extrema överskridanden av både budget och tidplan.
Inte heller funderar politiker eller media på vad som händer efter nästa eller då nästa haveri i ett kärnkraftverk, stort eller litet. Vi vet att Harrisburg inte blev den sista kärnkraftsolyckan, inte heller blev Tjernobyl den senaste. Men värre än så är att Fukushima inte heller är den sista olyckan. Vi vet med 100 % säkerhet att det kommer fler kärnkraftsolyckor – även om vi som lever nu klarar oss, har vi verkligen samvete att lämna det arvet?
Vätgas kan produceras med el från kärnkraftverk i Kina, Ryssland, Rumänien, Frankrike och andra länder som producerar stål. Men det är bara Sverige och några få andra länder som kan producera stora mängder vätgas med el från förnybar vatten- och vindkraft. Förnybart producerad vätgas ger det svenska stålet en unik position på både den inhemska och globala marknaden. Låt inte kärnkraftsel förstöra den positionen – bygg inget kärnkraftverk för stålproduktion i Luleå.
Roger Fredriksson
[1] Energiforsk, Nuclear Beyond Electricity | (energiforsk.se) , 2022-01-26
