Elbilstariff nu!

Idag bidrar alla som betalar skatt till att subventionera inköp av elbilar. Risken att även alla elabonnenter, fler än fem miljoner, tvingas betala utbyggnaden av ”laddinfrastrukturen” är överhängande. För att undvika detta bär Elmarknadsinspektionen omgående kräva att lokala nätägare etablerar en särskild elbilstariff.

Inlägget är bara ett utkast och kommer att kompletteras.

Förslaget har idag skickats till Elmarknadsinspektionen.

Bilismens ”nyttiga idioter”

Bilismens ”nyttiga idioter”

När programledare i Sveriges Radio låter som en annons från något bilmärke, vem kan vi då lita på? Miljöreportrar meddelar mera eller mindre uttryckligen att elbilen löser framtidens problem. Nyss hörde jag en forskare prata om ”gröna metaller” -sic. Snart är väl även uran ”grön”. Ja, det är bara några exempel på alla ”nyttiga idioter” som utan tillstymmelse till egen reflexion och eftertanke sjunger bilindustrins lov.

Bilindustrin med mantrat ”frihet” har präglat alla våras värderingar så effektivt att bilism är normen i även den framtida samhällsplaneringen. Industrin menar att bilen i framtiden betyder frihet som programledaren sa (säkert ens utan få betalt – bra jobbat bilindustrin!). Nu har bilindustrin dessutom fått uppbackning av finansiellt extremt starka nätmonopolister som snabbt blir bättre på få fram sitt budskap – mer elnät och därmed mera och ännu säkrare framtida intäkter och vinster.

Just radioprogrammets exempel med borgarrådet som lovar ”laddstolpar till alla stockholmare” är extra intressant. Elnätsmonopolet i Stockholm som Ellevio har är numera privatägt (OMERS Infrastructure, Första och Tredje AP-fonden samt Folksam). Det borde inte kosta skattebetalarna en krona att låta Ellevio sätta upp laddstolpar. Det är sannolikt så att de gärna gör det ”gratis” även om de säkert tar emot bidrag från statens skattekista. Fast då kommer alla stockholmare, även de utan bil, att delta i finansiering och vinst från laddinfrastruktur genom höjda nätavgifter. Åtminstone inledningsvis, men när väl elbilen är var (rike-)kvinnas/mans egendom blir laddkostnaden mer realistisk vilket är långt högre än dagens upprepade kostnad på ett par tre kronor per mil. Det senare ett ofta upprepad av just bilismens ”nyttiga idioter” tillsammans med bilförsäljarna.

Ett av målen med omregleringen 1996 av den svenska elsektorn var att nätavgifterna skulle minska genom en effektiv reglering. På kort sikt – omkring år 2000 – uppskattades potentialen för effektivisering till 18 % av staten. I LRF-studien ”Hälften är nog” från år 2000 blev förväntat rimligt resultat av effektivisering betydligt större. Men i Stockholm har nätavgiften för en elvärmd villa ökat med nästan 40% mellan 2002 och 2020 samtidigt som konsumentprisindex har ökat med 27 %. Idag finns det nätmonopol som till 2022 avser att höja avgiften med ända upp till 15 %. Det blir intressant att se hur Ellevio gör med nätavgifterna 2022 – avvaktar med höjningar eller startar redan nu med att finansiera laddinfrastrukturen som borgarrådet i radioprogrammet har aviserat?

Men tillbaka till det här med reflexion och eftertanke. Du som har tillgång till oss lyssnare och läsare och medvetet eller omedvetet vurmar för elbilen, hur svarar du på frågorna?

  1. Är utvinning av kobolt, nickel och många andra vanliga metaller till elbilen är bra för miljön?
  2. Är utvinningen av sällsynta jordartsmetaller i Kina bra för miljön?
  3. Ska vi öppna gruvor för elbilsmetallerna i Sverige, t.ex. i fjällvärlden och nära Vättern?
  4. Vem ska betala för ”laddinfrastrukturen” – alla eller bara elbilsägarna?
  5. Är det försvarbart att de som köper dyra elbilar får bidrag som tas från skatteintäkter?
  6. Vad i elbilen är förnybart?

Bilindustrin, elnätsmonopolet, kraftbolagen och alla energiteknikentreprenörer bestämmer vad vi och våra politiker ska tycka och besluta. Deras framgång att etablera våra personliga värderingar om bilism i allmänhet och elbilen i synnerhet är oemotsägbar. Men just för att det handlar om våra värderingar är det hög tid att börja ändra dessa för att ge framtida generationer en mindre miljöskuld att hantera från oss som  lyssnade och övertygades av ”bilismens nyttiga idioter”.

Roger Fredriksson

Elbilen går på kol och monopol


Euforin över elbilen har nu fått proportioner som påminner om andra dyrköpta misstag. Kärnkraft skulle på 1950-talet bli så billigt att det inte var lönt att varken ha strömbrytare eller fakturering; kostnaden kunde tas via skattsedeln. Både kol och gas har haft korta glansdagar efter det och etanol var lösningen på alla miljöproblem från bilparken. Att Vattenfall gick på pumpen med koldioxidlagring kom inte som en överraskning för många av oss men den helt orimlig idén kommer säkert att kosta många miljarder till för att skapa en falsk bild av att fossila bränslen har en framtid.

Visst kan elbilen få en roll i framtidens fordonspark men var finns en sund skepsis som granskar helheten?

Kol på marginalen!

Ny elförbrukning möts med förbränning av tre kilowattimmar kol för att producera en kilowattimme elektricitet. Det är det förhållandet som sätter priset på stor del av vår elförbrukning. Exempel på ny elförbrukning är elbilen och andra elfordon. Men ny förnybar elproduktion ska ersätta fossileldade kraftverk, inte sugas upp av nya prylar och fordon hur gärna än kraftproducenterna önskar det.

REE är ett monopol

Elbilen kräver redan idag stora mängder sällsynta jordartsmetaller (REE-Rare Earth Elements). Hela 95 % av dessa metaller utvinns under extremt miljöförstörande förhållanden i Baotou i Inre Mongoliet.

Men det är inte bara miljökonsekvenserna av kolförbränning och metallutvinning om talar för en mer balanserad syn på elfordon. Missbruk av dominerande ställning är andra faror. En fara ligger i att Kina har i det närmaste ett monopol på produktion av sällsynta jordartsmetaller. Deng Xiaoping, strategen bakom marknadsreformerna i Kina, förutspådde att deras sällsynta mineraler skulle bli lika viktiga som oljan för Mellanöstern.

Elnätet är ett monopol

En annan fara kommer av att laddning av elbilar kräver en gigantisk utbyggnad av elnätet. Idag tar snabbladdning mellan 15 och 30 minuter förutsatt att du har 125 Amperes säkring – knappast något för hemmabruk. Men visst kommer elbilsägaren att säkra upp och därmed får nätmonopolet en ännu större och säkrare intäktsbas. Inte undra på att nätägarna vädrar morgonluft men notan för utbyggnaden kommer sen och betalas av konsumenter och företag.

Kraftproduktion är ett oligopol

Den fjärde faran är vi binder upp oss ännu mera till kraftproducenterna som i praktiken har en monopolställning som garanterar stora och säkra vinster på bekostnad av konsumenter och företag. När de väl får makten också över energi till vår heliga bil är vi blåsta igen.

Felallokering av stöd

Ytterligare en förbisedd analys är hur nybilspremier och andra subventioner till privatpersoner och företag på minskar utrymmet för stöd till kollektiva lösningar som minskar bilåkandet. Det finns inga bilar som är bra för miljön eftersom alla medför förbrukning av ändliga resurser med förödande konsekvenser för kommande generationer. Elfordon är inget undantag; de förstör också miljön och stärker redan på tok för starka monopol – teknikfrossa är ingen bra medicin för ett hållbart energisystem.

Senast redigerad 2020-03-07. Ursprungligt inlägg publicerades i Ny Teknik 2018-02-22 och fick 122 kommentarer, ”Elbilen går på kol och monopol”