Författare: Roger

CCS-floppar

”Carbon capture has a long history. Of failure” är ytterligare en analys daterad 2022 -09-01 som visar på återvändsgränden CCS. Det är bara fossilindustrin som tjänar på att hålla sagan vid liv.

” Shocking failure” är The Guardians rubrik 2021-07-19 för Chevrons misslyckande att etablera världens största anläggning för infångning och slutförvaring av koldioxid.

Vattenfalls försök med CCS i Schwarzenpumpe misslyckades redan för 10 år sedan. Projektet i det koleldade kraftverket var betydligt mindre än Chevrons men The Guardians rubrik skull ha stämt ändå.

Än värre flop är brottet mot logikens lagar! Att först ta vi upp och bränna ett ton kol och därefter använda kemikalier och energi för kompression, transporter och pumparbete för att begrava tre gånger så mycket koldioxid som eldad kol saknar all logisk grund. Visst, fossilindustrin har ett stort intresse i att vi bortser från logikens lagar.

Men för miljöns skull och hushållning med skattemedel (kanske även monopolavgifter) är det hög tid att begrava, inte koldioxiden – kolet ska vara kvar i marken, utan illusionen CCS!

Elbilstariff nu!

Idag bidrar alla som betalar skatt till att subventionera laddstolpar för elbilar. Risken att även alla elabonnenter, fler än fem miljoner, tvingas betala utbyggnaden av ”laddinfrastrukturen” är överhängande. För att undvika detta bär Elmarknadsinspektionen omgående kräva att lokala nätägare etablerar en särskild elbilstariff.

Risken är överhängande att nätkollektivet (5+ miljoner abonnenter) nu tvingas betala nätförstärkning för laddpunkter till elbilisterna (1 minus miljoner bilägare). Det skulle strida mot principen för utformning av nättariffen – rättvis fördelning av nätmonopolets kostnader. Det är därför angeläget att EI ställer krav på nätägarna att nätförstärkning betalas av elbilsägarna!

mejl 2022-12-01 till EI från Roger Fredriksson

Koldioxid – informera mera!

Redovisa hur mycket klimatförstörande koldioxid (CO2)som varje tankning orsakar!

Titta närmare på bilden så ser du hur det skulle se ut.

Hela kedjan från utvinning, distribution, förädling och förbränning av en liter fossil diesel i bilmotorn orsakar 2,7 kg klimatförstörande koldioxid.

HVO100, diesel tillverkad av förnybar råvara, orsakar 0,7 kg klimatförstörande koldioxid.

Förbränning av en liter bensin orsakar 2,9 kg klimatförstörande koldioxid.

Källa: Drivmedelskalkyl | Miljöfordon (miljofordon.se)

Förslaget att redovisa klimatförstörande koldioxid på bränslemätare har jag skickat till Swedac som har det yttersta ansvaret för vad bränslemätarna ska visa:

Det finns regler som mätare ska uppfylla. Det finns även regler för hur märkning och kontroll av mätare ska utföras. Denna folder handlar om mätare för till exempel bensin, diesel och eldningsolja.

https://www.swedac.se/wp-content/uploads/2021/04/info-20-3v2-regler-for-matare-for-bransleprodukter.pdf

Skattemedel till icke förnybar kraftproduktion!

Målet är förnybar elproduktion 2040. Trots det ger Energimyndigheten 0,099 miljarder till Uniper m.fl. för utveckling av kärnkraft. Ansökan, beslutet och experternas granskning här.

Ansokan_74214-83005-Enerise-Nuclear-MaskeradLadda ner
2021-019839_34488_52597-1-Swedish-Modular-Reactors_BeslutLadda ner
2021-019839-SMR-Expertgranskning-maskatLadda ner

Mitt brev till myndigheten gjorde inget avtryck , så här skrev jag 2022-01-16:

Sveriges mål 2040 är 100 % förnybar elproduktion. Skattemedel via Energimyndigheten ska inte finansiera kärnkraftsprojekt. Ansökan bör avslås.

Riksdagen har beslutat att målet år 2040 är 100 % förnybar elproduktion. Därför kan inte skattemedel via Energimyndigheten finansiera kärnkraftsprojekt. Ansökan bör avslås.

Bortsett från det uppenbara och tillräckliga skälet till avslag ger en läsning av ansökan många obesvarade relevanta frågor:

  1. Vad är det som ska göras med en kvarts miljard? Det räcker inte på långt när till att bygga en kärnkraftreaktor ens i mikroskala. Å andra sidan är det ett extremt dyrt projekt för att undersöka en ny typ av ånggenerator för el-smält bly för att generera ånga.
  2. Vilka artiklar i vetenskapliga tidskrifter redovisar den teoretiska grunden för tekniken som ska demonstreras?
  3. Vilka fördelar och nackdelar har tekniken jämfört med andra blykylda reaktorer, till exempel ryska Brest som redan har börjat byggas?
  4. Varför beskriver inte ansökan hur tekniken passar in i arbetet som bedrivs i The Generation IV International Forum (GIF)?
  5. Vad tillför projektet till det sedan lång tid (10 plus? år) EU-finansierade och väldokumenterade designen och konstruktionen av SMR Alfred (Ansaldo Nucleare)? (Alfred har ännu inte börjat byggas men det finns långt framskridna planer för en pilot-/demonstrationsanläggning i Rumänien som även har tecknat avsiktsförklaring med NuScale som är en annan SMR-teknik)
  6. Ansökan innehåller flera tvärsäkra påståenden om lönsamhet, sysselsättning, exportintäkter och säkerhet. Däremot nämns inte ens risker med spridd lokalisering, plutonium och kärnvapenspridning. Men även bortsett från att påståenden är ogrundade så avser de väl SMR i stor skala där rektorerna serieproduceras i gigantiska fabriker eller …? Hur många miljarder förväntar sig bidragstagarna att staten går in med om nu projektet blir framgångsrikt?

Jag har bara läst ansökan utan att ha tillgång till bilagorna. Ansökan staplar honnörsord på varandra och det gör det svårt att få veta vad som ska göras. Det är även svårt att förstå varifrån ett nybildat bolag, Enrise, ska plocka fram miljontals kronor för finansiering? Varför är det inte bara Uniper och Fortum andra kapitalstarka aktörer som söker bidrag?

Oavsett både konkreta frågor och grumlig ansökan är det Sveriges energipolitiska mål som avgör att ansökan måste avslås.

Roger Fredriksson, 0705-30 02 61, roger@solsverige.se

Uranfritt stål!

Konferensen Nuclear Beyond Electricity 2022 [1] tog sikte på små kärnkraftverk för både fjärrvärme och vätgasproduktion. Runt om i världen finns planer på att bygga små kärnkraftverk, så kallade SMR (Small Modular Reactors) för mer än elproduktion. Nu finns det bara ett par reaktorer i demonstrationsutförande i Kina och Ryssland. I USA är det NuScale och Bill Gates stöttade TerraPower som har fått mest uppmärksamhet i media men inget av de verken är tillståndsgivna.

I Sverige finns en idé att konstruera en SMR som kallas Sealer-55. I stället för att kyla reaktorhärden med vatten kommer Sealer-55 att använda flytande bly. Just nu behandlar Energimyndigheten en ansökan om bidrag på 110 miljoner kronor för att tillverka och testa ånggeneratorn där värmen i blyet överförs till vatten som förångas och driver ångturbinen. Testet kommer att utföras i Unipers, en av Europas största kraftverksägare, kärnkraftsanläggning i Oskarshamn, Blyet kommer att smältas och hållas flytande med el eftersom Sealer_55 bara finns på ritbordet. Det finns inte ens en ansökan om att bygga en ny kärnkraftsreaktor även om det redan idag är möjligt att bygga den i Oskarshamn, Barsebäck eller Forsmark.

Säljarnas argument för svensk-tänkta Sealer-55 och andra SMR är att de är säkrare och billigare än stora kärnkraftverk till exempel Olkiluoto i Finland, Flamanville i Frankrike och Vogtle i USA. Just att SMR skulle vara billigare baseras på antagandet att reaktorerna produceras som moduler i fabriker, samma påstående som Westinghouse gjorde 2008 inför i valet av deras stora AP 1000-reaktor för Vogtle. Men att vara billigare än det allra dyraste och mest försenade kraftverken i världen är varken svårt eller ett giltigt försäljningsargument.

Luleå är en perfekt lokalisering för en liten kärnkraftsreaktor (SMR) för värme till fjärrvärmenätet och vätgas till järnproduktion. Om H2Green Steel i Boden blir framgångsrikt så kommer ett kärnkraftverk i Luleå som producerar vätgas att bli ännu mera intressant för Sealer-55.

Planerna på SMR, både globalt och i Sverige, påminner om 1950-talets drömmar om atomkraft som den ultimata lösningen av världens efterfrågan på mer energi. Då skulle framtidens el bli så billig att det inte ens var lönt att installera strömbrytare – el skulle betalas som ett försumbart påslag på skatten. 70 år senare svarar kärnkraft i 400 åldrande verk för 10 % av den globala elproduktionen. Det lilla antalet kärnkraftverk som byggs i icke-totalitära länder karaktäriseras av extrema överskridanden av både budget och tidplan.

Inte heller funderar politiker eller media på vad som händer efter nästa eller då nästa haveri i ett kärnkraftverk, stort eller litet. Vi vet att Harrisburg inte blev den sista kärnkraftsolyckan, inte heller blev Tjernobyl den senaste. Men värre än så är att Fukushima inte heller är den sista olyckan. Vi vet med 100 % säkerhet att det kommer fler kärnkraftsolyckor – även om vi som lever nu klarar oss, har vi verkligen samvete att lämna det arvet?

Vätgas kan produceras med el från kärnkraftverk i Kina, Ryssland, Rumänien, Frankrike och andra länder som producerar stål. Men det är bara Sverige och några få andra länder som kan producera stora mängder vätgas med el från förnybar vatten- och vindkraft. Förnybart producerad vätgas ger det svenska stålet en unik position på både den inhemska och globala marknaden. Låt inte kärnkraftsel förstöra den positionen – bygg inget kärnkraftverk för stålproduktion i Luleå.

Roger Fredriksson

[1] Energiforsk, Nuclear Beyond Electricity | (energiforsk.se) , 2022-01-26

Vindkraft för eget bruk

Region Skånes investering i 20 MW vindkraft ifrågasätts från tid till annan. Det var en strategisk satsning som grundade sig på en omfattande analys av både ekonomi och risker.

I veckan kommenterade ägaren resultatet 2021 i SVT Nyheter Skåne:

Diskussionen pågår hela tiden om vi ska behålla vindkraftsparken eller inte, men just nu är det lönsamt att behålla den, så då gör vi det, säger Inger Tolsved Rosenkvist (L).

Vogtle – en av många

Flamanville 3, Olkiluoto 3 och Vogtle har alla gigantiska budgetöverskridande och lika gigantiska förseningar. Den senaste kunskapen om reaktorerna Vogtle 3 och 4 , det enda pågående bygge av kärnkraftverk t i USA, har sammanfattats av Institute for Energy Economics and Financial Analysis

Erfarenheterna i ekonomiska termer förskräcker. Reaktorerna har redan blivit dubbelt så dyra jämfört med ursprunglig budget. Risken är överhängande att kostnaderna fortsätter att skena samtidigt som reaktorerna ändå inte blir klara 2023/24 som är den senaste tidplanen.

Apropå påståendet att SMR blir billiga på grund av modultänkande blir kraftbolagets påstående 2008 intressant:

Georgia Power told the commission that the new Vogtle Units 3 and 4 could be built at lower cost and in far less time than previous nuclear plants because they would feature a new AP1000 nuclear plant design from Westinghouse that would use modular techniques to shorten construction schedules and reduce plant costs.

Källa: IEEFA, Southern Company’s Troubled Vogtle Nuclear Project.

SMR – ännu en illusion!

Hej Khashayar!

Din skepsis mot små modulära kärnkraftsreaktorer (SMR) får stöd i bland annat en väl underbyggd vetenskaplig artikel i Bulletin of the Atomic Scientists; Can small modular reactors help mitigate climate change?

Can small modular reactors help mitigate climate change? – Bulletin of the Atomic Scientists (thebulletin.org)

Utvecklingen hittills karaktäriseras av att kärnkraftsreaktorerna har blivit allt större för att utnyttja skalfördelar (”economies of scale”), ju större desto lägre kostnad per producerad enhet.

Förespråkarna av SMR påstår att kvalitetssäkrad serieproduktion i fabriker av små reaktorer – konventionell teknik eller med olika val av bränsleinneslutning, moderator och köldmedium – blir billigare än dagens platsbyggda reaktorer. För att få samma produktionsförmåga som senast byggd konventionella kärnkraftsreaktor  måste fem till sex SMR kopplas ihop. Men förespråkarna pekar även på att enstaka moduler skulle kunna placeras på helt nya platser eller ersätta befintliga kol- eller oljeeldade kraftverk. För att ersätta effekten i det oljeeldade kraftverket i Karlshamn måste två SMR installeras.

Andra påstådda fördelar är ökad säkerhet genom s.k. passiva system och att kylvatten kan användas för fjärrvärme.

Analysen i artikeln konstaterar bland annat:

  • SMR kräver mer material, fler svetsfogar etcetera och fler arbetstimmar än stora rektorer för en given kapacitet (MW). Etablering av effektiva tillverkningslinjer för tusentals SMR tar både lång tid och kommer att orsaka stora kostnader för inlärning. SMR blir dyrare per MW än i konventionella kärnkraftverk.
  • El från nya allt dyrare konventionella kärnkraftverk kostar minst fyra gånger så mycket som el från allt billigare vind- och solkraftverk. SMR är ännu mindre konkurrenskraftig.
  • Argumentet att SMR är ett bra komplement till intermittent vind- och solkraft faller på att SMR har mycket höga kapitalkostnader. Verken måste producera under så lång tid som möjligt för att ens komma i närheten av samma kostnader som dagens kärnkraftverk lyckas med.
  • Serieproduktion orsakar alltid fel i vissa enheter, till exempel Boeing 737. Men hur återkallar industrin en i fabriken korrekt SMR som efter ett antal driftår visar defekter?
  • Idag finns ingen kommersiell SMR. Prognoserna från seklets början för när SMR producerar till elnätet har missat med många år. Senaste prognosen är 2030 för bästa och kraftigt subventionerad NuScale. Men vissa säkerhetsfrågor kring tekniken kan stjälpa även den tidplanen.
  • Köparnas reella intresse för bästa projektet, NuScale, är svalt. Flera intressenter har backat ur i takt med att budget överskrids, hittills med cirka 50 %. Bara en tredjedel av effekten från en enhet är tecknad av kunder.
  • I stället för vatten kan härden kylas med Natrium, gas med hög temperatur och smält salt. Artikeln visar välbelagda problem som så här långt hindrar teknikerna från kommersiell livskraft.
  • Om SMR installeras på många platser ökar risken för att klyvbart material används för kärnvapenframställning.
  • Utveckling av certifiering av SMR kommer att ta lång tid och medföra stora kostnader.
  • Kärnavfall från SMR blir minst lika stort, sannolikt större, som från konventionella reaktorer. Om andra lösningar för kylning av härden används ökar behovet av efterbehandling innan slutförvaring.
  • SMR som en gångbar kommersiell lösning förutsätter lika gigantiska som riskfyllda investeringar i fabriker, avtalsproblem om något går snett – tillverkaren eller ägaren, fördelningsproblem för oförutsedda kostnader Vem ska ta kostnaden; ägare, tillverkare eller elkund?
  • Tid och pengar är en kritisk bristvara på vägen mot ett klimatvänligt energisystem. En objektiv utvärdering med dessa kriterier i åtanke indikerar inga realistiska utsikter för små modulära reaktorer att spela en aktuell och väsentligt betydelsefull roll för att mildra klimatförändringarna.

_____________________________________

Hälsningar

Roger Fredriksson

Emc2 Analys AB – 0705-30 02 61 – CV

_____________________________________

EU målar om!

EU:s hållbara taxonomi syftar till att definiera ”green investment”. Kvar att karaktärisera är kärnkraft och fossilgas. Vissa medlemsländer menar att investeringar både i kärnkraft och fossilgas ska beskrivas som ”green investment”.

Om kärnkraft och fossilgas blir ”gröna” strider det mot EU:s principer för taxonomin i övriga delar som just var att använda vetenskapliga kriterier. Risken är nu överhängande att politiskt starka aktörer orsakar att även EU med rätta kan beskyllas för ”green-washing”. Det är dessutom meningslöst för förnybar energiomvandling att finnas i samma grupp som kärnkraft och fossilgas.

CCS-fällan

Att varje år plocka upp 10 miljarder ton fossilt kol för att begrava 35 miljarder ton koldioxid är inget annat än vansinne. Fossilindustrins marknadsföring av tekniken är begriplig och drar med sig klick-jagande media och politiker. Även forskare, ingenjörer och entreprenörer väljer att se 35 miljarder ton som en intressant, akademiskt spännande och meriterande lukrativ försörjning och/eller affärsverksamhet.

På gårdagens webinarium  CCS Networks in the Circular Carbon Economy blev det särskilt tydligt att ett genombrott för tekniken förutsätter en storskalig satsning – ju större källor som bränner fossila bränslen och ju större ledningsnät desto större sannolikhet att slutförvaring av koldioxiden (s.k. CCS) blir lönsam.

En annan intressant uppfattning bland experterna på webinariet var att staten måste ta ansvaret för att koldioxiden stannar där den slutförvaras. Redan idag har den Australiska staten en sådan ansvarsförbindelse som träder i kraft efter 15 år.

CCS-branschens argument direkt ”ur hästens mun”.